Nya tröjjorna!

Här kommer två bilder på den eftertraktade hoodien för 2011.

Höjningen gav en höjning!

När jag fick nya jonnen förra året gjorde Björn en BG-fit på mig och jag satt helt suveränt bra. När min Addict kom i år så överförde jag inställningarna rakt av och sen kontrollmätte vi så att allt verkligen stämde och det visade sig att vi fick höja sadeln med hela 1,5 cm! Böna kom fram till att detta berodde på jag fått bättre flås och en högre kadens vilket gör att foten blir "toppigare" alltså vristen blir mer utsträckt.

Känslan när jag varit här nere i Spanien är att jag inte suttit helt hundra och att framsida lår har varit hårt utsatta. Jag tycker även att det sett ut som jag suttit lite lågt på de foton som tagits. Idag tänkte jag att jag skulle prova att höja sadeln lite och höjde med 3 mm, om skillnaden sitter i huvudet eller om det gör så stor skillnad kan jag inte svara på, och skillnaden kändes enorm! Kraften i varje tramptag kändes mer som att den kom från hela benet. Men efter en timma började jag känna av belastningen i baksida lår och hela vägen upp i svanken. Det måste berott på ovana och försvann efter ett tag. Stigningarna kändes mycket bättre och jag ökade snitthastigheten ganska rejält på de 123 km. Sen om det beror på dagsform, mindre vind eller något annat vet jag inte, men känslan var helt annorlunda. Ska bli intressant att se om jag har fått en ännu toppigare fot eller om jag helt enkelt trivs med att sitta lite högre. Knät har inte heller gnagt mig något mer och allt börjar kännas riktigt bra.

Imorgon blir det en 7-timmarstur, det borde väl bli en 300 km, eller vad säger ni Hasse och Johan?

Vila - Intervaller - Distans

Jag har haft två dagars vila där jag bland annat har putsat på cykeln och städat lite här i hemmet. Sen handlade jag lite och var nere på cykelaffär'n och köpte lite bars. Jag fick förresten 3 t-shirtar av tösen där så det finns en st svart t-shirt i L om någon är sugen.

Före

Efter

Så igår var det dags att hoppa upp på sadeln igen. Jag åkte till en backe som jag skulle köra fyror i. Backen var 1,6 km och tog ganska exakt 4 min. Det spratt lite i bena efter vilan och jag gick ut för hårt i första intervallen vilken sänkte farten på de övriga. Totalt 6 st fyraminutare vilket var 131 gånger roligare att genomföra i urbanmiljö än att sitta på en testcykel inomhus.

Idag har jag kört en runda på 130 km där ca 7 km var på grusväg, eller snarare sönderregnad grusväg med decimeterstora stenar på, vilket till och med hade varit svårt på Mountainbike. Snitthastigheten i det partiet låg på 7km/h och jag har aldrig längtat så mycket efter landsväg. Asfalterad landsväg. Men det hela slutade på nästan 5 timmar trots lite irrande, 8m/s motvind/medvind och den där förbaskade grusvägen.

Tillbaka i Torrevieja

Nu har jag precis kommit tillbaka till Torrevieja och tyvärr lämnat grabbarna i Benicassim. Det har varit en otroligt bra vecka med många skratt, nya bekantskaper och fantastiskt vacker och hård cykling. Kände mig dock lite sliten under de flesta passen och i slutet tog det lite av glädjen ur cyklingen. Tyvärr har bloggen fått stå still på grund av det dåliga WiFi som erbjöds så jag kunde inte ens logga in på mitt konto.

När jag kom tillbaka till Torrevieja såg jag att apelsinförsäljerskorna hade flyttat ner sin business till stan. Men jag såg inga apelsiner? Konstigt. Jag försökte i alla fall fota dom men det blev mycket dåligt resultat. Tog till och med ett extra varv i rondellen för att kunna fota. Nåväl publicerar bilderna och tackar ännu en gång för veckan som varit.

 

 

Torrevieja

 

 

 

Här skymtar man apelsinförsäljerskans vita stövlar

Här är hon igen till höger i bild

Regn och rusk

Igår åskade det hela dagen och jag satt ombytt och bara väntade på att det skulle sluta. Men vädret höll i sig så det slutade med ett fyspass och postural terapi. Annars såg dagen mest ut såhär.

Det som åker ner måste åka upp

Igår var det dags för det egentligen första riktiga träningspasset. En runda som jag suttit hemma i Sverige och planerat. Som vanligt var det en riktigt fin morgon med klarblå himmel och lite varmare än tidigare i luften. Så jag gav mig ut på väg mot mitt berg.

Apelsinbuskar med mitt berg i bakgrunden

Vägen dit var fantastiskt vacker med tonvis av apelsin och citrusfrukter. Buskarna stod så näraatt man bara kunde sträcka ut sin hand och plocka en i farten. Först kom jag till en liten by där det kändes som att jag kanske var den första turisten sedan väldigt länge. Jag stannade till vid ett mysigt torg och tog upp kameran och tog ett kort. Efter första kortet kom det en dam fram och drog en ramsa på Spanska samt viftade bort mig. Antar att hon inte gillade fotografer, så jag hoppade upp på cykeln igen och drog vidare. Nu nådde jag en landsväg där jag kunde ligga å mata.

Torget i staden, till vänster bodde det en minigumma i ett minihus(ej på bilden)

Utmed vägarna här nere säljs det apelsiner från de lokala gårdarna. Om någon skulle få lite apelsinabstinens skulle det bara vara att stanna till lite snyggt. Efter ett krön får ser jag en riktigt lång raka framför mig. Långt där framme ser jag två tjejjer med hudfärgade byxor på sig. Men när jag kommer närmare så ser jag att det är två apelsinförsäljerskor endast iklädda stringtrosor och jacka. Dom börjar skrika och gestikulera åt mig, på spanska såklart, men jag väljer att fortsätta. Men nu i efterhand hade det ju vart kul med en bild till bloggen. Nåja.

En liten bergsbild

Jag fortsatte alltså och nådde tillslut Orihuela som ligger precis vid foten av berget. En ganska mysig stad men med mycket trafik. Efter det styr jag mot Monte Pinar för att hitta den väg som ska ta mig uppför berget. Men jag snurrade fram och tillbaka och hittade inte den där jädra infarten. Nu började det blåsa på och molnen började täcka solen. På med jackan och dags att vända hem. Vinden var fruktansvärd, som en jämn ström av luft som höll mig tillbaka och de sköna kilometerlånga utfförslöporna gick ju nu istället uppför. Pulsen låg bra högt och jag tror att jag som värst inte kom under 85% på 40 min. Nu kändes det tacksamt att ha kört alla 4:or och tröskelintervaller. Jag kom till slut hem efter att nästan ha spytt upp en gel i en superbrant backe och lagrat tonvis med syra i benen.

Hemma duschade jag, käkade och körde lite postural terapi. Sen satte jag mig framför TV:n och då började det åska. Sen har det vädret fortsatt, visserligen utan åska, men det har regnat konstant. Jag får se vad det blir idag beroende på vädret.

Gött med gratis Lavado

Hjälm är ju huvudsaken

När jag satt i bilen från Alicante till Torrevieja kom jag på att "Jäklar nu glömde jag ju hjälmen" Jaja det är väl bara att köpa en ny då. När jag senare packade upp allt så inser jag att jag även glömt pumpen (inte Pontus Johansson). När jag gick och tänkte på hur jag skulle göra med pumpar, hjälmar och cykelbutiker slänger jag igen dörren bakom mig! Dörren ut har alltså inget handtag på utsidan och är automatlåst. Med andra ord UTELÅST! Som tur är har jag mobilen med mig och ringer hem för att få ett nr till en nyckeltjänst som löste det hela på 15 minuter. Puh!
Efter lite solande och frukosterande kastar jag mig upp på cykeln för att bege mig ner till Torreviejas cykelbutiksutbud. Första stoppet blev Inter Bike. Butiken hade mycket cykel och lite tillbehör. Provade någon Limar och någon Methjälm men båda satt kass. Mitt i alltihop kommer, det ganska mycket överviktiga butiksbiträde fram och förklarar snällt på världsämst engelska att "Vij vzill be clååsd, åpn ägain äit fåår" Ok tänker jag och ger mig iväg till butik nr 2. Nr 1 hade ändå inget jag ville ha. Butik nr 2 var också stängt men öppnade igen kl 17:00.

Hoppade Bitterballen och körde på Hamburgaren

Då tog jag Scotten och begav mig iväg för att käka lite. Hittade en ganska mysig krog som låg precis vid havsstranden. Dos chicas och drivs av två Holländska bönor. Gästerna var mest som det brukar vara här nere Britter i åldern 60+. Efter det återstod det ju faktiskt bra mycket tid till att klockan blev 17, så jag begav mig ut på lite sightseeing. Scotten känns fantastiskt skön. Efter Body Fittingen sitter jag verkligen som gjutet på den. Nåväl, sen blev klockan 17 till slut.

Utsikt från den kända piren i Torrevieja (Torrevieja = Gamla fyren, typ)

Butik nr 2 heter då alltså Ciclos Acequion och påminner lite om cykloteket, fast 18 ggr mindre. Köpte då alltså min hjälm och pump och stoppar ner visakortet i dragkedjefickan igen. Nu är det dags att cykla hem.

Inte förrän jag nu var på väg hem insåg jag att huset faktiskt ligger ganska högt upp. Så alla mina rundor kommer att sluta med denna ganska snälla uppförslöpa. Av med träningskläder in i dusch och nu ner för att handla. Men var är mina kort? Var i helvete är mina kort? Letar och letar men dom finns ingenstans. Som tur är tog jag ut pengar när jag skulle äta så jag har lite pengar ute, men vart fan är mina kort. Ja det kan man undra. Min känsla i kroppen är att jag inte tappat dom eftersom att jag faktiskt minns att jag la ner dem i fickan med dragkedja på, så jag lever lite på hoppet att de ligger gömda någonstans.

Nåväl idag är det 400 höjdmeter berg som ska bestigas på en sträcka om ca 2,5 km. Hoppas på asfaltsunderlag.

Här följer lite bilder önskade av Tüsken.

Installationen

Det jag såg från min fönsterplats igår innan jag somnade var ett oändligt molntäcke som sträckte sig så långt ögat kunde nå. Moln, moln och moln överallt. Sen somnade jag och sov tills det att det var en timme kvar till landning. Vaknade upp och såg samma sak. En jäkla massa moln. Men sen när vi började molnen skingra sig och ca 30 minuter innan landning blev allt blått.

Molnen börjar skingra sig

Sen gick allt förvånansvärt fort. Cykelkartongen kom på bandet efter 5 minuter, transfern till bilen stod i stort sett och väntade. Även fast det uppstod lite förvirring då chauffören inte kunde Svenska/engelska eller jag som kan typ 10 spanska ord. Men han pötte in mig i hans minibuss och körde iväg mig. Jaja tänkte jag, det löser sig. Sen kom vi fram till parkeringen och jag stoppade in Scotten i Volvokombin, startade GPSen och drog iväg. På vägen till Torrevieja såg jag ett par riktigt fina berg som jag blev sugen på att bestiga.

Sen var det bara att packa upp allting och montera ihop cykeln och demontera alla reflexer och ventilhattar samt annat jox som i sedvanlig practical jokeanda monterats. Cykeln har till och med fått ett eget cykelrum.
Nu ska jag dricka upp mitt morgonkaffe i den 10° morgonsolen med klarblå himlen för att sen bege mig ner till två av de cykelbutikerna som finns här i stan.

Innanför spärrarna

Nu äntligen känns det som att äventyret har börjat. Först tog jag en ganska skön buss från centralen till Skavsta där jag lyckades knycka några timmars sömn. Väl framme var det bara att koppla upp datorn och hittade efter ett tag Haal på Facebook. Vi började snacka webb och det väcktes lite inspiration till att börja med STHLM Cyclo Cross sidan för 2011.
När det var klart X antal timar senare var det dags att försöka hitta en bekväm position att sova på. Iskallt golv, rumpformade stolar, hängandes på bord, ja det enda jag inte provade var att sova ståendes vågrätt. Tackar mig själv för att jag faktiskt sov en timma där på bussen.
Nu har jag checkat in bagaget och kommit igenom samtliga säkerhetsspärrar och rutiner och sitter och sippar på en kaffe och gnager lite på min salamipanini. Allt känns rätt gött ändå faktiskt...