Väggade hårt!

Idag skulle vi egentligen kört Tullinge Gran Fondo men eftersom att det blev inställt hade vi i CRT bestämt oss för att köra ett längre pass i hårdare tempo. Sen insågs det på håll och kanter att det var mors dag och en del andra ursäkter förklaringar så kvar var jag och Johan. Vi slöt upp med två Fredrikshofare, Simon Galle och Tobias Wallerius, och begav oss ut mot Tyresö-Brevik. Sen var det ju bara ett plus att det var så fantastiskt väder. Himlen var alldeles grå och fin och det underbara regnet letade sig in på de få torra platser man hade kvar under alla kläder. Inte en fågel hörde man under hela turen, ja rena idyllen helt enkelt.

Varven på rundan vi körde var lite drygt en mil och jag väggade redan på första varvet. Nästan i slutet av varvet så var det en ganska brant nerförsbacke som slutade med en T-korsning. Eftersom att det kom vatten från alla håll som himmel, bakhjul och alla andra tänkbara ställen så var man ju helt marinerad i vätska och skit så bromsverkan var inte den bästa. Jag låg framme och drog på helt okänd väg och insåg ganska snart att den där T-korsningen kommer inte innebära STOP som det står på skylten där nere. Jag for rakt fram och hann tänka att jag får helt enkelt tackla bergväggen på andra sidan vägen. Ner i diket vred cykeln 90° och parerade hela smällen med... KNÄT! Samma knä som strulade i fjol. Ställde mig upp och skrattade eftersom jag förstod hur jäkla roligt det måste sett ut. Sen började värken komma. Som en enkelstöt fast värre. Kunde inte stödja på knät och jag sjöng det gör ont, det gör ont med Lena PH inne i skallen. Bestämde mig för att fortsätta och smärtan släppte succesivt.

På varv två körde vi tre backintervaller i en mycket brant backe strax efter där jag gått in i väggen, så att säga. Simon blästrade iväg och jag kom jämsides med Tobias. Jag kände mig ganska stark så jag ökade och drog ifrån och i det brantaste partit, på 20%, kändes det som att jag faktiskt tog in på Simon alla tre gångerna, som mest på den sista intervallen. Johan som körde sist sa att han tog in på mig till branten kom där jag drog ifrån. Simon berömde mig också på vägen hem och detta stärkte något otroligt.

Jag ökade även min maxpuls idag vilket också känns skönt, så trots att knät nu värker och att jag hade domnande lår samt inte kände fötterna av kyla det sista så var det en bra dag i regnet med trevligt sällskap och naturskön cykling. Tänk vad ni andra missade!