Ett odopat inlägg

VARNING! Detta är ett inlägg om doping som säkert finns att läsa på minst 1000 om inte 10 000 andra ställen!

Nu är jag så trött på alla dessa dopingskandaler! Alla mina mål och drömmar inom cyklingen känns som krossade mot en vägg. Ju mer jag läser ju mer smutskastning hittar jag. Åsikter till höger och vänster, anklagelser och häpnadsväckande uttalanden. Är alla dessa rykten sanna eller är det bara ren lögn och strategi eller rent ut av en ond blandning av allt?

Besvikna idrottsmän som öppet kritiserar förbundskaptenen Glenn Magnusson. Av vilken anledning? Något som dom vet som undgått oss andra eller är det bara deras chans att äntligen få tvåla tillbaka för att just dom inte fick chansen den där gången? Helt plötsligt vill alla få sina röster hörda och uttalanden spretar åt alla möjliga håll: -"99% av TDF är dopade" eller... -"Så vitt jag vet eller sett finns ingen doping inom cykelsporten idag, inget jag sett i alla fall". Någon måste ljuga eller så måste den där 1% vara duktigt förd bakom ljuset.

Egentligen är jag inte alls insatt i hela den här dopingcirkusen men den är så sjukt intensiv och svår att undgå då den slår mina stackars ögon vart jag än vänder mig så jag bara måste öppna ventilen någonstans. Själv har jag länge trott att cykelsporten blivit renare och har drivits av att träna och bli starkare som jämlike men nu känns det så uppgivet som att jag aldrig kommer komma någonstans, även om jag ens skulle besitta någon slags supertalang, utan att trycka i mig massa skit.

Det man ofta hör i folks ofärdigtuggade smaskande munnar är är att doping är mycket kostsamt och att inga svenska cyklister som cyklar i Sverige skulle tjäna någonting på men nu är min misstänksamhet och försiktighet så stor att jag inte ens vågar tro på detta. Jag känner mig löjligt paranoid.

Jag skriver om mina mål och cyklar ensam i klungan i fortsättningen för er går det ju inte att lita på...

VO2MAX

Igår var jag ute på CXen en sväng och körde lite asfalt, grusväg och motionsspår. Fantastiskt kul och jag måste nog säga det igen, att cyclocross är den mest roliga cykeltypen. Skulle dock vilja prova en CX med skivbromsar. Tog ett ganska lugnt pass och låg på lite extra i backarna men absolut ingen hårdkörning.

Idag sprang jag vo2max backintervaller med stavar vilket var första intervallpasset efter all sjukdom. Fruktansvärt hemskt jobbigt och jag lyckades pressa mig till 97% av maxpuls endast 6 slag från max. Så jäkla skönt att kunna börja träna på riktigt igen.

Nu blir det vila resten av dagen och sen ska vi spela en timmas badminton ikväll.