onsdag 29 juni 2011

Stum!

Chillar två timmar innan hemfärd
I måndags var det dags att få smaka på lasern. Som ni vet har jag en ganska hes ansträngd röst som knappt gör sig hörd då det blir buller och bång omkring. Anledningen till detta är papillom som av någon anledning gillar att blomma ut på mitt vänstra stämband. Det kan räcka med att man tar bort det en gång så är man av med åkomman eller så kan det vara en återkommande procedur för resten av livet. Nåväl! Operationen gick jättebra och på uppvaket varningspep EKG:n i ett då min puls låg under 40 bpm hela tiden. En vältränad, stark ung man för att citera sjuksjöterskorna. Men jag repade mig snabbt och kände inte alls av att jag opererats och kunde resa hem igen kl 17:00. Tack och hej, nästa!

Nackdelen då med operationen? Jo, jag har så kallad röstvila och får med andra ord inte prata överhuvudtaget. Eftersom att det är sårvävnad på stämbandet måste det få läka i fred och vibrationerna som uppstår då man pratar kan reta såret och framkalla blödningar. Egentligen är jag sjukskriven nu i 7 dagar men jag valde att gå till jobbet ändå. Det roliga är att bara för att jag nu inte får prata utan konverserar via lappar så anpassar sig vissa efter min situation och gestikulerar med händer och vill svara med lappar. Detta hände även förra gången jag opererades.

Nackdel nr.2 är att jag inte får träna. Så på måndag känner jag att jag måste upp på tempohojjen och sprätta av mig den värsta överskottsenergin.

söndag 26 juni 2011

Cykel City & Fjäll Grand Prix

Idag skulle jag kört Cykel & Fjäll Grand Prix men istället gick jag och blev sjuk. Så jag agerade publik istället med Pumpen och hans syster. Vi kollade på första bergspriset och målgången. Jäkligt tråkigt att stå vid vägkanten och snörvla och se på när de andra får cykla. Skulle filma hela bergspriset men missade att ställa om till filmläge så det blev ett foto istället på Fredrik Ericsson och Magnus Darvell. Fredrik tog förövrigt hem alla fem bergspris och Johan Landström tog hem segern. Cykel City dominerade tävlingen och hamnade på första till sjätte plats.





lördag 25 juni 2011

Solleröloppet

Den tidiga starten 7:00 tvingade upp oss klockan 4:30 på morgonen och gav oss en dryg 30 minuters biltur ut till Sollerön. GPS:en  hade visat att det skulle ta oss över timmen så vi var nästan först på plats. Michele kikade förbi och snackade lite innan. Jag kände mig trött och sliten som jag gjort ett bra tag nu. Det är något som inte stämmer i kroppen. Känner mig likgiltig till det mesta och har ganska låg mängd energi.

Starten gick och vi styrde mot Gesundabacken. Känslan i cyklingen kändes inget bra. Kände mig skakig och osäker i klungan, en känsla jag aldrig upplevt förut. Klungan var visserligen lite nervös men det var min känsla på cykeln som var fel. Vi nådde snart Gesundabacken som började ganska flakt och övergick till en ganska brant kort 15%-lutning. Backen var inga problem men när jag var klar med stigningen och hade cyklat en bit rusade pulsen. Vi hade en lång utförslöpa och pulsen sjönk i stort sett ingenting. Jag hamnade lite på efterkälken och fick jaga ikapp klungan. Sen var tempot ganska lugnt men jag låg runt 88-90% av maxpuls trots att jag knappt ansträngde mig. Sen började det dra och ömma i baksida lår för att sedan sprida sig till ljumsken och jag fick slita  i det ändå lugna tempot.

Det stora antalet cyklister gjorde att det bitvis blev ganska trångt på de smala vägarna. Rätt var det var stod ett par soptunnor placerade väldigt nära vägkanten och killen framför mig blev inknuffad i dem och jag hann väja runt. Jag fick vända runt då jag befann mig inne i någons trädgård och nu jaga ikapp klungan. När jag nådde klungan kom en liten stigning och jag kände hur det började spänna i baksida lår. På toppen gjorde det så ont att jag bestämde mig för att kliva av. En känsla av sträckning och kramp. Jag stretchade ur och fortsatte i ett lugnt tempo från de attackerande myggen tillbaka mot Sollerön. I en nerförsbacke mötte jag ledarmotorcykeln och körde in till kanten och ställde mig med ett par som tittade på tävlingen. Dessa Leksandsbor var så trevliga och snälla att de gav mig skjuts runt banan och till sist in till målet.

När jag vaknade i morse så kände jag mig tjock i halsen, snuvig och även ont i halsen. Jag har känt mig dålig hela dagen och kanske lite febrig. Men vi åkte ändå in och kollade på damernas SM-lopp där Emma Johansson gjorde ett imponerade lopp och vann ganska självklart SM-guld. Sedan grillade vi hemma hos Svart Karin. Efter maten kikade vi på när de klädde och reste midsommarstången. Nu sitter jag och Johan hemma i Bleckurs lägenhet i Falun och tar det lugnt. Johan ska köra Cykel & Fjäll Grand Prix medan jag nog tar det lugnt. Vill inte chansa då jag ska operera mig på måndag och att sprida en eventuell infektion känns inte som det bästa i nuläget. Ingen höjdarhelg för mig men jag ska nu vila en vecka sen hoppas jag att formen jag hade under Falkenloppet och Lundatempot kommer tillbaka.

onsdag 22 juni 2011

Solleröloppet, midsommar och Cykel & Fjäll Grand Prix!

Nu är man återhämtad och åter laddad för en ny helg med tävling och midsommar. På fredag är det Solleröloppet som gäller och på söndag kör jag Cykel & Fjäll Grand Prix. Jag åker upp med Johan från teamet och ett gäng Vallentunacyklister. Jag kommer att försöka använda min iPhone på cykeln och streama hela loppet live. Streamen kommer att synas i den lilla rutan här till höger.

söndag 19 juni 2011

Vätternrundan 2011

Då var det dags igen att plåga sig runt den där pölen igen i dryga 30 mil. Jag var anmäld att starta med mina kära vänner hemifrån Skövde 05:40 (Blev försenat till 05:44). Vi skulle varit ett gäng på 6 personer men Johan ska ha barn vilken dag som helst, Martin kände sig för otränad och Jonas sjuk. Kvar var då jag och två veteraner som hade bestämt sig för att cykla Vätternrundan i mycket lugnt tempo på 12-13h, så utan några förväntningar och mål ställde jag mig på startlinjen.


Jag hängde på ett gäng om fem grabbar i mitt startfält i ett mycket lugnt tempo. Ryckiga, ojämna och dåliga förningar ökade bara min längtan på att en snabbgrupp skulle komma upp bakom mig som jag kunde hänga på, men ingen kom. Jag ledsnade på gruppen och tog en chansning och körde solo ett tag. Den där solokörningen höll i sig och jag hittade ingen att köra med. Jag gick in på rulle några gånger på grupper jag körde ikapp en kortare tid för att vila, men det gick alltid på tok för sakta så jag gav mig iväg efter någon minut. Körde förbi lite kunder på vägen som jag morsade på och böt några ord med. Träffade även på Martin från Cyklotekets inköpsavdelning på sin feta Specialized Venge. Nu var jag i Jönköping och såg fram emot att få den tidigare motvinden att övergå till medvind. Men vinden mojnade och avtog men fanns kvar. Nu fanns det inga ryggar att ibland vila bakom utan nu var det bara att ligga ensam hela vägen.

I Hjo stod Johan och Jonas så jag stannade till och snackade lite skit. Då såg jag hur det kom en klunga med Vallentunacyklister och körde förbi. Nu har jag min chans tänkte jag och sa adjö och brände ikapp de grönklädda cyklisterna. Tyvärr höll även de för lågt tempo och jag körde om och hamnade själv igen.

Någon mil innan Hammarsundet körde ett gäng med Finska cyklister ikapp mig och jag tog rulle. Skönt att få vila lite men ändå hålla hög fart för en gångs skull. Vi började snacka och skojja och jag tog plikttroget mina förningar. Jag frågade om de skulle stanna något mer eller stanna till någonstans. Då visade det sig att de skulle stanna i Hammarsundet. Fan också! Jag kände mig på tok för sliten för att köra 4 mil till i motvinden alldeles ensam. Knäna värkte, huvudet bankade, fötterna sov och axlar och nacke var totalförstörda och jag letade konstant efter en position på cykeln som inte gjorde ont. Jag tackade för hjälpen och de tackade för dragjobbet i sann cyklistanda.

Men det löste sig! Jag behövde bara köra ensam den första milen då det kom ett gäng på ca 4-5 cyklister som jag fick hjälp av. Jag kom till slut i mål och tog upp min iPhone i sadelväskan för att notera min tid då jag glömt min Garmin och kört helt utan dator hela vägen. Jag visste att jag hade kört ganska bra men legat ca 80% själv av loppet och vågade inte hoppas på en allt för bra tid. 14:31 var klockan. Jag började räkna, 9 timmar minus..... Ohh jävlar 8:47 ! Mycket nöjd med ett småleende på läpparna så hällde jag upp min R2 och blickade upp mot den gassande solen, Nöjd!

torsdag 2 juni 2011

SMACK-Tempo Lunda-Gottröra

Igår var det Tempo i SMACK-serien omgång nr.11. Jag åkte dit med Daniel Osterman och Svart Karin Karlsson. I måndags körde jag ett teknikpass med en övning där man trampar med riktigt hög kadens. Jag tyckte då att det kändes som att benen vaknade till liv och jag hade ett jäkla tryck i benen efter det. Så jag provade det som uppvärmning igår och det verkade funka. Jag kände redan från start att det fanns kraft i benen och kunde hela tiden kontrollera syrapåslag och sänka pulsen för att bli av med syran. Det konstiga är att hur bra jag än presterar så känns det som att jag alltid kunnat ha gett lite mer. Jag skulle vilja falla ihop på mållinjen helt utmattad av min ansträgningen. Nåväl, jag är nöjd med min insats och fick tiden 30 min 27 sek vilket ger en snitthastighet på 41,37km/h. Kan inte vänta tills nästa gång jag ska upp på tempobågen igen.

Cykla nu kärleksfullt där ute och stanna snällt vid rödljusen.