måndag 26 december 2011

Vägen till jobbet

Seglarn har skaffat sig en GoPro som jag bara var tvungen att prova. Vi monterade den och sen filmade jag när jag och Pumpen åkte till jobbet. Här följer resultatet efter lite pill i iMovie. Brum bruum!

söndag 18 december 2011

Gran Canaria - Dag 1

Första dagen nere på Gran Canaria började med att jag och Pumpen cyklade ner till Free Motion för att jobba. Jag servade en 900-1000 cyklar och lärde mig hela spanska språket sen var det dags att åka ut och träna.

Vi körde på någon timma tills vi kom fram till intervallbacken. Jag hade problem att få upp pulsen över 40% av max så det var omöjligt att få någon gnutta av uppvärmning. Jag hängde av Pumpen direkt och ganska snart small det till något så förfärligt och jag blev fundersam någon sekund men förstod sedan att jag sprängt ljudvallen när jag kollade ner på min Garmin och såg hastigheten. Någon minut senare när jag började närma mig mach II så gick vevarmen av och jag fick köra resten av passet med ett ben. Men men… Det kan ju inte alltid gå bra. Nu ska jag äta upp en get och 50 kg pasta.

Ciao som man säger.

onsdag 26 oktober 2011

iHjälm

Oj vad längesedan det hände något här i bloggen. Men men, så är det. Up and downs.

iHjälm Beta 0,7
Det som händer just nu är väl att jag spammar sönder alla forum med helgens händelse STHLM Cyclo Cross i Kungsträdgården. Jag har en önskan och vision om att kunna livestreama direkt från tävlingen. Dels med målkamera men även hjälmkamera på några av våra cyklister i teamet.

Imorgon ska jag testköra till jobbet och se om det ens går att göra verklighet av mina planer. Livestreamer direkt här på bloggen i detta inlägg. Jag kommer väl att starta 8:30 i Farsta och vara framme vid Cykloteket runt 9:00.



Stay tuned!

tisdag 13 september 2011

The machine

Nu är nästa års cykel beställd! Här kommer en photoshoppad bild på hur härligheten kommer att se ut. Scott Foil Team Issue med SRAM Red Black, Quark-vev, 3T styre/stam samt DT Swiss kolfiberhjul.


onsdag 10 augusti 2011

Planerat in i minsta...

Det är hektiska tider nu när man ska upp och köra jordfräs i de gamla kungaspåren. I måndags träffades jag, ordförande Mård, Robin och Tüsken och snackade lite framtid. Sen kollade jag och Tüsken på Enecoprologen och tog det allmänt lugnt. På kvällen började jag planera lite inför uppfärden på torsdag. Det var inte mycket som fick gå fel kan jag säga. Såhär har det sett ut:

Tis:
Arbeta - 7:30-19:45
Träna - 20:00-22:30
Packa - 23:00-00:00
Ons:
Träning - 5:00-9:30
Arbeta - 9:45-19:45

Det har med andra ord vart fullt upp och ikväll ska jag packa det sista och göra lägenheten klar för att vara borta en weekend. Så mycket skönare att komma hem till ett rent plejs. Så nu ska jag packa det sista och sen får man gå upp 5:30 imorgon för att åka upp med bussen.

måndag 8 augusti 2011

Nervosiserar

På torsdag åker vi upp mot Dalarna för att köra Cykelvasan. Jag har tidigare ryckt på axlarna och tänkt ja ja det löser sig, det får gå som det går. Men ju mer vasan har närmat sig ju mer har jag tänkt på den. Hur ska jag köra? Hur ska jag lägga upp det osv. Går här hemma och har redan börjat förbereda mig eftersom att jag kommer få knappt med tid till att hinna med träning, jobb och packa å... ja... allt sånt. Blev klart med cykel idag med. Hade tänkt modifiera min CX och köra på den men har nu fixat en Spark 35:a som kanske inte är optimal för just Cykelvasan men det blir nog bra. Jag får snacka lite taktik med Pumpen imorgon så får vi se vad vi kommer fram till.

Nä nu ska jag försöka göra något konstruktivt. Syns i Falun... eller Mora... Eller vart det nu är jag ska.

söndag 7 augusti 2011

Ensamt blötdjur

Väntade in i det sista för att slippa undan regnet men helt förgäves. Stod på balkongen och kikade lite och spådde att nu har det nog regnat klart. Kom inte mer än utanför entrén förrän det började dugga igen. Regnet la sig ganska snabbt och jag började bli ordentligt varm under jackan. Jacka, vad tänkte jag med? Men redan efter en halvtimma öppnade sig himlen och det fullkomligt öste ner ute vid Brevik. Det fanns inte en chans att avläsa siffrorna på min Garmin så jag mosade helt enkelt på efter känslan i kroppen. Det var dåligt med cyklister ute men desto fler bilar. Dessa stressade bilister med deras idiotiska omkörningar och nosanden i röven.

Det blev ändå tre varv till slut och sedan for jag hem. Tänkte bara köra två men vädret gjorde mig så förbannad att det blev tre. Var helt genomsur och när jag ställde mig upp för att trampa kände jag riktigt hur vattnet sipprade runt mellan tårna. Slurp, slurp. Varför ska det nästan alltid regna på mina snabbdistanspass. Benen var trötta och det blev väl ett ok pass. Kändes sämre än den data jag fick ut.

Nu ska bara kläderna torka så blir det ett teknikpass imorgon. Tjip

lördag 6 augusti 2011

Vart tog kraften vägen?

Sov 13 timmar inatt och vaknade runt halv två. Helt seg i pallet gick jag upp och försökte vakna till liv. Tog tre timmar innan jag förmådde mig att kravla i cykelkläderna. Idag var det danskintervaller som gällde. Intervallerna gick skit resultatmässigt men rent prestationsmässigt klämde jag i för allt vad jag orkade och jag hade spykänslor redan efter hälften av intervallerna.

Cyklade omvägen genom HBT-Stockholm på vägen hem och trampade ur benen en hel timme och bara njöt av hur skönt det är att sitta på en cykel, helt prestationslöst. Titta på alla utklädda människor och bara känna vinden svalka kroppen i solen. Glida förbi Hamngatan upp mot Bianchicafét, ja bara ta det lugnt helt enkelt.

Imorgon är det snabbdistans och jag hoppas att formen är bättre då så man får känna sig lite stark iallafall.

onsdag 3 augusti 2011

En liten sammanfattning!

Nynäsfika i hamnen.
Det var ju ett tag sen man skrev nu och jag har bland annat fyllt år. Jag startade min födelsedag med nästan 6 timmars distanspass mot Nynäshamn där jag tog min traditionella kaffe i hamnen vid Gotlandsfärjan. Jag bodde ju ett år i Nynäshamn och avslutade alltid med att köra strandpromenaden ut med vattnet och var därför tvungen att köra den nu med. Saknar vägarna runt nynäs... Vi har många minnen ihop.

Nadja bjöd på födelsefika.
Sen mötte jag upp Nadja inne i stan och hon stod för notan på Wayne's Coffee. Sen klidae det för mycket i Nadjas rastlösa själ och vi begav oss till Gröna lund för att åka Twister och Tilt. Stod väl i kö 1,5-2 timmar och adrenalinade i 2 minuter på sin höjd.

Jag har ju slarvat lite med träningen i Juli och kanske kört någonstans mellan 10-15 pass ungefär. Det blir som en ond cirkel det där. Ju mer man slarvar ju mer slarvar man... eller nåt. Men nu har jag kommit igång ordentligt och det spritter i kroppen dagen innan jag ska ut. Det spritter dock inte så mycket samma dag som jag ska ut eftersom att jag är så trött på morgonen, men det gäller att bara komma på cykeln så går det bra

Har även kört ett tokhårt 3 timmars snabbdistanspass ute på Färingsö. Plågade mig fram i motvinden och lyckades snitta 87%, och då är resan genom stan medräknad, så under själva passet låg jag och siktade på +90% av maxpuls.

Fler skyltar som denna!
I måndags körde jag Danskintervaller, som Isak kallar dom. Dom bygger på att i början är vilan lång och arbetet kort. Under passets gång blir arbetet längre och vilan mindre. Höjde maxpulsen med 6 SLAG, ja så jävla jobbigt var det. I går körde jag intervaller i 10 minuter och vilade 10 minuter i tre set. Jag letade upp en liten bana att köra ute i Fisksätra som såg trevlig ut. På vägen dit åkte jag förbi Dufnäs där det var så grönt, lugnt och skön stämning att

Sjusovarbacken var som den låter. Kort och flack.
jag var tvungen att stanna till och ta några kort. Dessa intervaller var också jobbiga men hur mycket jag stretade och tog i så lyckades jag inte få upp syranivån i benen, vilket hela passet byggde på. När alla intervaller genomlidits i värmen så var det dags att vända hemåt. Men eftersom att det var ett tag sen jag tvättade hojjen så bestämde jag mig för att åka förbi Norra Stationsgatan och göra en grundlig rengöring. Plockade isär alla lager och fettade om allt som gick att fetta. Ja, till och med rulltrissorna i bakväxeln fick sig lite rengörong och nytt fett. Så på dagens distanspass hördes inte ett ljud från cykeln. Rissel och rassel stod dock Kajsa Dahlberg som hade missat att smörja kedjan.

Kajsa hittade något jätteintressant att titta på.
Distanspass alltså och jag skulle hämta upp Kajsa i Rönninge men GPS:en flippade och tog mig ut på en oguidead resa genom Stockholm och jag fick telefonera Kajsa och ändra samlingsplatsen till Tullinge. Idag kände jag däremot att benen var trötta efter gårdagens intervallpass. Fick syra vid minsta lilla brant. Därifrån styrde vi mot Sorunda och jag som äntligen slapp cykla ensam blev som en ko på vårbete och sprätte backe efter backe men lugnade ner mig efter Kajsas banning och hittade något slags distanstempo till slut. I Sorunda tog vi en... Tadaa! Fika och stötte samtidigt på en kille från Södertälje CK som satt och höll monolog där vid Coop. Sen bar det hemåt och jag fick väl ihop en 5 och en halv 6 timmar. Glömde sätta igång Garminen efter fikat så jag får höfta lite.

Tuff som få är hon och kör distans med små flaskor.

Nedan följer lite bilder som inte fick plats helt enkelt. Men ni gillar väl bilder... eller?


Såhär ser det ut för skorna.
Blir varmt att köra massa intervaller.
Scotten får lite kärlek i form av tvätt och fett.

Just det! Efter att jag gav Scotten en lermask så åkte jag ut till Nadja på Lidingö och hade spelkväll. Först vann mitt lag i Alias och sen vann jag över Nadja i Yatzy. Med andra ord så spöade jag Nadja två gånger om. Inget jag rekommenderar om man inte kan leva med konsekvenserna.

Dagens kanske bäste på precis allt. AKA Fabian

Det var allt! Mors mors...

torsdag 21 juli 2011

Distans med Johan

Sådär ja då var man tillbaka i Sthlm igen efter en vecka nere i Skövde och Tibro. Det har inte alls blivit den mängd träning jag hoppats och trott på, men möblerna och köket jag skulle snickra till lägenheten blev klart alltihop. Jag måste säga att jag stormtrivs med att vara tillbaka, det bubblar till i kroppen av lycka.

Igår var jag och Johan ute på en runda i Roslagen tror jag. Norra Sthlm i alla fall runtomkring Täby och Vallentuna. Jag hade distanspass att köra och hade tänkt mig att köra lugnt i en 5 timmar. Johan hade också tänkt att köra lugnt men det blev ett jäkla hästtempo för mig och den första timman låg vi bredvid varandra och körde på. Jag kände hur syran började på att samlas i benen och jag fick snart lägga mig på rulle bakom Johan. Vi kan skylla på att det kom lite bilar bakom och jag ville inte vara i vägen för dom helt enkelt. Pulsen var skyhög och efter två timmar hade jag ett snitt på 87% av maxpuls. Dåligt tänkte jag och började släppa Johan eftersom att jag inte ville köra sönder kroppen. Även om jag hade kunnat hänga på så ville jag få ner pulsen till 75% av max. Visst pulsen sjönk lite men höll sig fortfarande onormalt högt.

Sen ballade det ur lite när jag spurtade i en backe och hade sån tur att det svar en ortsskylt bakom krönet. Naturligtvis kom en segergest eftersom att jag tog hem spurt- och bergspris i samma stöt. Johan svarade med utbrytning och sen var det igång. Jag spurtade på skyltar och Johan satsade på att slätdra ifrån mig. Konstigt nog så blev faktiskt formen bättre ju mer jag spurtade och allt kroppen kanske egentligen behövde var en rejäl käftsmäll.

Efter en vansinneskörning uppför en längre flack backe där Johan försökt köra livet ur mig tog vi en snabbare fika på en av Shells mackar i Vallentuna och petade i oss en kaffe och glass för att sedan fortsätta hem på samma spurt-slätdragsvis som innan. Pulsen kom aldrig ner i 75% utan stannade på 84%. Sen körde jag ut och lämnade brorsans bil på Arlanda och tog en taxi till Johan och cyklade sen ytterligare 50 min hem.

Idag har jag träningsvärk i båda benen. Det var längesedan! Tur att det står VILA på schemat. Fick lite motion i alla fall då Kajsa skjutsade mig till Hökarängen och jag fick gå till Farsta. Just det! Jag har ju glömt att posta bilderna som Bengt Fucking Luthman tog på mig för ett par veckor sen. Lägger in länkar här nedanför om någon inte sett dom än. Tjip!

Fotosession
Bakom kulisserna

tisdag 12 juli 2011

Back to the roots

Nu har jag en veckas semester och har åkt ner till Skövde för att grejja med skåp och luckor till mitt kök i lägenheten. Naturligtvis blir det träning som vanligt, men lite roligare då man får testa formen i de gamla hemtrakterna.

Igår körde jag 15 sekundare till Johan och Jessica. Sedan kom även Jonas och vi grillade och tjötade lite skit. Sen på vägen hem körde jag ett teknikpass och slutade med Billingebacken. Börjar man nere vid Sveriges Radio-huset blir backen ca 2,2 km och är mycket snäll i början men sen brantar det på ordentligt i slutet. Jag gick ut stenhårt för jag ville verkligen mosa på hela backen upp. Det slutade som det alltid brukar göra med skyhög puls, fullt syrapåslag och hyperventilering. Noterade även en ny maxpuls. Ökade med hela 4 slag.
Johan njuter i solen med sitt kaffe
Idag har jag och Johan kört en ganska kuperad sväng. Jag lockade med Johan och sa att vi skulle köra ett lite lugnare pass, men sanningen var att jag hade två 20 minuters intervaller att genomföra. Johan hängde på bra där i bak och var även framme och drog lite han med. Vi hann även med att stanna till vid Breviks Camping för att avnjuta en kopp kaffe och en välförtjänt glass. Nu var det motvind hem och vägen över Skallhult som bjuder på dålig asfalt gav ett bra motstånd. Jag tyckte att vi skulle köra på lite men Johan gillade fikatempot. Jag körde på lite och bestämde mig för att köra en 20-minutare till.

Nu medan jag sitter och knattrar på datorn svänger Johan ihop en kycklingsallad. Ska bli gött med lite käk och en dusch. Sen ska jag vila lite för att köra ett teknikpass i eftermiddag.

onsdag 6 juli 2011

Gubbdistans med gubbhasse

Nu har jag ju varit borta nästan två veckor från cyklingen och ångesten för att inte ha tränat har bara växt. Skulle kört 15-sekundare i måndags och 20-minutare igår men det har vart rörigt och struligt runtomkring med cyklar och material och grejjer att det bara blivit skit av allt.

Hasse njuter av sin 2:a kopp.
Men så idag så lyckades jag äntligen få till ett pass. 5-6h står det på schemat men det blev 3. Bättre än inget men helt bra är det ju inte. Jag och Hasse tog våra Scotthästar och begav oss söder ut. Vädret gav intrycket av att det skulle bli kallt och vi spanade in mörka moln som såg ut att bära regnväder. Båda hade rustat upp med armvärmare och vindväst vilket snabbt for av när solen började stråla. Vi hann även med att sörpla i oss två koppar kaffe i Rosenhill och Hasse lyckades till och med gubbsnika till sig en tredje kopp!

Sista timmen hade vi knallblå himmel och jag började känna mig ganska krispig. Kändes verkligen att jag inte cyklat på ett bra tag. En lastbil blåste om och Hasse såg lite drömmande bort mot lastbilen och påpekade att det är ganska bra sug bakom en sån där. Vi cyklade på ett tag till och en ny lastbil kom farande. Hasse gubbstötte med en gång och tog pace på lastbilen. Själv var jag helt oförberedd och hade fått en blodsockerdipp så det bara snurrade i hela skallen. Vet inte varför jag får dessa men de kommer mer och mer nu för tiden. Nåväl, jag smög i mig två liquid och tog upp jakten på lastbilshasse. -Det går lite tyngre nu, sa jag till Hasse. Men Hasse kollade bara frågande på mig och klämde ur sig ett frågande -Tyngre? Jaja, jag är väl svag då tänkte jag. Sen körde vi på hemåt i samma takt. Jag tog vänster och Hasse tog gubbhöger och så var dagens pass avklarat.

Nu har jag precis duschat, käkat och besiktigat badrummet efter stambytet. Imorgon står det vila på schemat men jag har vilat tillräckligt denna veckan känner jag så det blir intervaller. Nu, ska jag hämta min Garmindator hos Johan som jag glömde i hans bil efter midsommar.

Må gött!

onsdag 29 juni 2011

Stum!

Chillar två timmar innan hemfärd
I måndags var det dags att få smaka på lasern. Som ni vet har jag en ganska hes ansträngd röst som knappt gör sig hörd då det blir buller och bång omkring. Anledningen till detta är papillom som av någon anledning gillar att blomma ut på mitt vänstra stämband. Det kan räcka med att man tar bort det en gång så är man av med åkomman eller så kan det vara en återkommande procedur för resten av livet. Nåväl! Operationen gick jättebra och på uppvaket varningspep EKG:n i ett då min puls låg under 40 bpm hela tiden. En vältränad, stark ung man för att citera sjuksjöterskorna. Men jag repade mig snabbt och kände inte alls av att jag opererats och kunde resa hem igen kl 17:00. Tack och hej, nästa!

Nackdelen då med operationen? Jo, jag har så kallad röstvila och får med andra ord inte prata överhuvudtaget. Eftersom att det är sårvävnad på stämbandet måste det få läka i fred och vibrationerna som uppstår då man pratar kan reta såret och framkalla blödningar. Egentligen är jag sjukskriven nu i 7 dagar men jag valde att gå till jobbet ändå. Det roliga är att bara för att jag nu inte får prata utan konverserar via lappar så anpassar sig vissa efter min situation och gestikulerar med händer och vill svara med lappar. Detta hände även förra gången jag opererades.

Nackdel nr.2 är att jag inte får träna. Så på måndag känner jag att jag måste upp på tempohojjen och sprätta av mig den värsta överskottsenergin.

söndag 26 juni 2011

Cykel City & Fjäll Grand Prix

Idag skulle jag kört Cykel & Fjäll Grand Prix men istället gick jag och blev sjuk. Så jag agerade publik istället med Pumpen och hans syster. Vi kollade på första bergspriset och målgången. Jäkligt tråkigt att stå vid vägkanten och snörvla och se på när de andra får cykla. Skulle filma hela bergspriset men missade att ställa om till filmläge så det blev ett foto istället på Fredrik Ericsson och Magnus Darvell. Fredrik tog förövrigt hem alla fem bergspris och Johan Landström tog hem segern. Cykel City dominerade tävlingen och hamnade på första till sjätte plats.





lördag 25 juni 2011

Solleröloppet

Den tidiga starten 7:00 tvingade upp oss klockan 4:30 på morgonen och gav oss en dryg 30 minuters biltur ut till Sollerön. GPS:en  hade visat att det skulle ta oss över timmen så vi var nästan först på plats. Michele kikade förbi och snackade lite innan. Jag kände mig trött och sliten som jag gjort ett bra tag nu. Det är något som inte stämmer i kroppen. Känner mig likgiltig till det mesta och har ganska låg mängd energi.

Starten gick och vi styrde mot Gesundabacken. Känslan i cyklingen kändes inget bra. Kände mig skakig och osäker i klungan, en känsla jag aldrig upplevt förut. Klungan var visserligen lite nervös men det var min känsla på cykeln som var fel. Vi nådde snart Gesundabacken som började ganska flakt och övergick till en ganska brant kort 15%-lutning. Backen var inga problem men när jag var klar med stigningen och hade cyklat en bit rusade pulsen. Vi hade en lång utförslöpa och pulsen sjönk i stort sett ingenting. Jag hamnade lite på efterkälken och fick jaga ikapp klungan. Sen var tempot ganska lugnt men jag låg runt 88-90% av maxpuls trots att jag knappt ansträngde mig. Sen började det dra och ömma i baksida lår för att sedan sprida sig till ljumsken och jag fick slita  i det ändå lugna tempot.

Det stora antalet cyklister gjorde att det bitvis blev ganska trångt på de smala vägarna. Rätt var det var stod ett par soptunnor placerade väldigt nära vägkanten och killen framför mig blev inknuffad i dem och jag hann väja runt. Jag fick vända runt då jag befann mig inne i någons trädgård och nu jaga ikapp klungan. När jag nådde klungan kom en liten stigning och jag kände hur det började spänna i baksida lår. På toppen gjorde det så ont att jag bestämde mig för att kliva av. En känsla av sträckning och kramp. Jag stretchade ur och fortsatte i ett lugnt tempo från de attackerande myggen tillbaka mot Sollerön. I en nerförsbacke mötte jag ledarmotorcykeln och körde in till kanten och ställde mig med ett par som tittade på tävlingen. Dessa Leksandsbor var så trevliga och snälla att de gav mig skjuts runt banan och till sist in till målet.

När jag vaknade i morse så kände jag mig tjock i halsen, snuvig och även ont i halsen. Jag har känt mig dålig hela dagen och kanske lite febrig. Men vi åkte ändå in och kollade på damernas SM-lopp där Emma Johansson gjorde ett imponerade lopp och vann ganska självklart SM-guld. Sedan grillade vi hemma hos Svart Karin. Efter maten kikade vi på när de klädde och reste midsommarstången. Nu sitter jag och Johan hemma i Bleckurs lägenhet i Falun och tar det lugnt. Johan ska köra Cykel & Fjäll Grand Prix medan jag nog tar det lugnt. Vill inte chansa då jag ska operera mig på måndag och att sprida en eventuell infektion känns inte som det bästa i nuläget. Ingen höjdarhelg för mig men jag ska nu vila en vecka sen hoppas jag att formen jag hade under Falkenloppet och Lundatempot kommer tillbaka.

onsdag 22 juni 2011

Solleröloppet, midsommar och Cykel & Fjäll Grand Prix!

Nu är man återhämtad och åter laddad för en ny helg med tävling och midsommar. På fredag är det Solleröloppet som gäller och på söndag kör jag Cykel & Fjäll Grand Prix. Jag åker upp med Johan från teamet och ett gäng Vallentunacyklister. Jag kommer att försöka använda min iPhone på cykeln och streama hela loppet live. Streamen kommer att synas i den lilla rutan här till höger.

söndag 19 juni 2011

Vätternrundan 2011

Då var det dags igen att plåga sig runt den där pölen igen i dryga 30 mil. Jag var anmäld att starta med mina kära vänner hemifrån Skövde 05:40 (Blev försenat till 05:44). Vi skulle varit ett gäng på 6 personer men Johan ska ha barn vilken dag som helst, Martin kände sig för otränad och Jonas sjuk. Kvar var då jag och två veteraner som hade bestämt sig för att cykla Vätternrundan i mycket lugnt tempo på 12-13h, så utan några förväntningar och mål ställde jag mig på startlinjen.


Jag hängde på ett gäng om fem grabbar i mitt startfält i ett mycket lugnt tempo. Ryckiga, ojämna och dåliga förningar ökade bara min längtan på att en snabbgrupp skulle komma upp bakom mig som jag kunde hänga på, men ingen kom. Jag ledsnade på gruppen och tog en chansning och körde solo ett tag. Den där solokörningen höll i sig och jag hittade ingen att köra med. Jag gick in på rulle några gånger på grupper jag körde ikapp en kortare tid för att vila, men det gick alltid på tok för sakta så jag gav mig iväg efter någon minut. Körde förbi lite kunder på vägen som jag morsade på och böt några ord med. Träffade även på Martin från Cyklotekets inköpsavdelning på sin feta Specialized Venge. Nu var jag i Jönköping och såg fram emot att få den tidigare motvinden att övergå till medvind. Men vinden mojnade och avtog men fanns kvar. Nu fanns det inga ryggar att ibland vila bakom utan nu var det bara att ligga ensam hela vägen.

I Hjo stod Johan och Jonas så jag stannade till och snackade lite skit. Då såg jag hur det kom en klunga med Vallentunacyklister och körde förbi. Nu har jag min chans tänkte jag och sa adjö och brände ikapp de grönklädda cyklisterna. Tyvärr höll även de för lågt tempo och jag körde om och hamnade själv igen.

Någon mil innan Hammarsundet körde ett gäng med Finska cyklister ikapp mig och jag tog rulle. Skönt att få vila lite men ändå hålla hög fart för en gångs skull. Vi började snacka och skojja och jag tog plikttroget mina förningar. Jag frågade om de skulle stanna något mer eller stanna till någonstans. Då visade det sig att de skulle stanna i Hammarsundet. Fan också! Jag kände mig på tok för sliten för att köra 4 mil till i motvinden alldeles ensam. Knäna värkte, huvudet bankade, fötterna sov och axlar och nacke var totalförstörda och jag letade konstant efter en position på cykeln som inte gjorde ont. Jag tackade för hjälpen och de tackade för dragjobbet i sann cyklistanda.

Men det löste sig! Jag behövde bara köra ensam den första milen då det kom ett gäng på ca 4-5 cyklister som jag fick hjälp av. Jag kom till slut i mål och tog upp min iPhone i sadelväskan för att notera min tid då jag glömt min Garmin och kört helt utan dator hela vägen. Jag visste att jag hade kört ganska bra men legat ca 80% själv av loppet och vågade inte hoppas på en allt för bra tid. 14:31 var klockan. Jag började räkna, 9 timmar minus..... Ohh jävlar 8:47 ! Mycket nöjd med ett småleende på läpparna så hällde jag upp min R2 och blickade upp mot den gassande solen, Nöjd!

torsdag 2 juni 2011

SMACK-Tempo Lunda-Gottröra

Igår var det Tempo i SMACK-serien omgång nr.11. Jag åkte dit med Daniel Osterman och Svart Karin Karlsson. I måndags körde jag ett teknikpass med en övning där man trampar med riktigt hög kadens. Jag tyckte då att det kändes som att benen vaknade till liv och jag hade ett jäkla tryck i benen efter det. Så jag provade det som uppvärmning igår och det verkade funka. Jag kände redan från start att det fanns kraft i benen och kunde hela tiden kontrollera syrapåslag och sänka pulsen för att bli av med syran. Det konstiga är att hur bra jag än presterar så känns det som att jag alltid kunnat ha gett lite mer. Jag skulle vilja falla ihop på mållinjen helt utmattad av min ansträgningen. Nåväl, jag är nöjd med min insats och fick tiden 30 min 27 sek vilket ger en snitthastighet på 41,37km/h. Kan inte vänta tills nästa gång jag ska upp på tempobågen igen.

Cykla nu kärleksfullt där ute och stanna snällt vid rödljusen.

söndag 29 maj 2011

Väggade hårt!

Idag skulle vi egentligen kört Tullinge Gran Fondo men eftersom att det blev inställt hade vi i CRT bestämt oss för att köra ett längre pass i hårdare tempo. Sen insågs det på håll och kanter att det var mors dag och en del andra ursäkter förklaringar så kvar var jag och Johan. Vi slöt upp med två Fredrikshofare, Simon Galle och Tobias Wallerius, och begav oss ut mot Tyresö-Brevik. Sen var det ju bara ett plus att det var så fantastiskt väder. Himlen var alldeles grå och fin och det underbara regnet letade sig in på de få torra platser man hade kvar under alla kläder. Inte en fågel hörde man under hela turen, ja rena idyllen helt enkelt.

Varven på rundan vi körde var lite drygt en mil och jag väggade redan på första varvet. Nästan i slutet av varvet så var det en ganska brant nerförsbacke som slutade med en T-korsning. Eftersom att det kom vatten från alla håll som himmel, bakhjul och alla andra tänkbara ställen så var man ju helt marinerad i vätska och skit så bromsverkan var inte den bästa. Jag låg framme och drog på helt okänd väg och insåg ganska snart att den där T-korsningen kommer inte innebära STOP som det står på skylten där nere. Jag for rakt fram och hann tänka att jag får helt enkelt tackla bergväggen på andra sidan vägen. Ner i diket vred cykeln 90° och parerade hela smällen med... KNÄT! Samma knä som strulade i fjol. Ställde mig upp och skrattade eftersom jag förstod hur jäkla roligt det måste sett ut. Sen började värken komma. Som en enkelstöt fast värre. Kunde inte stödja på knät och jag sjöng det gör ont, det gör ont med Lena PH inne i skallen. Bestämde mig för att fortsätta och smärtan släppte succesivt.

På varv två körde vi tre backintervaller i en mycket brant backe strax efter där jag gått in i väggen, så att säga. Simon blästrade iväg och jag kom jämsides med Tobias. Jag kände mig ganska stark så jag ökade och drog ifrån och i det brantaste partit, på 20%, kändes det som att jag faktiskt tog in på Simon alla tre gångerna, som mest på den sista intervallen. Johan som körde sist sa att han tog in på mig till branten kom där jag drog ifrån. Simon berömde mig också på vägen hem och detta stärkte något otroligt.

Jag ökade även min maxpuls idag vilket också känns skönt, så trots att knät nu värker och att jag hade domnande lår samt inte kände fötterna av kyla det sista så var det en bra dag i regnet med trevligt sällskap och naturskön cykling. Tänk vad ni andra missade!

tisdag 24 maj 2011

Kinnekulle cyclassics & Kinnekulleloppet

I fredags så fyllde vi upp CRT-bussen och styrde ner mot mina gamla hemtrakter i Västergötland, eller "schlätta" som vi så fint kallar det. Efter lite strul med hotellbokningar och att hitta till rätt hotell landade vi till slut på Scandic Billingen i Skövde.

På lördagen steg vi upp och inmundigade en sanslöst fin frukost för att sedan bege oss till Götene. Kinnekulle Cyclassics stod för dörren. Ett 127 km långt elitmotionslopp (se bansträckning) som kräver licens där elitcyklister blandas med motionärer. Starten gick och det kom ganska tidigt en utbrytning. Under loppet kände jag att jag hängde med bra och försökte hela tiden att placera mig långt upp i klungan. Det blåste på en del och vi hade i stort sett kantvind mestadels av tiden. Stundvis gick det riktigt hårt och jag fick en smak av hur fort det kan gå under elittävlingar. På en sträcka blåste kantvinden på extra hårt då någon passade på att attackera och jag tappade hjul med en halv cykellängd men lyckades ändå med nöd och näppe att hålla igen i de 55km/h vi plågade oss fram i. Framme vid spurtpris 2 kom det även där en attack då jag låg helt fel i klungan och var heller inte med på vad som skulle ske. Jag tappade kontakt och försökte jobba mig ikapp fram till klungan men vinden visade vem som bestämde. Benen var marinerade i syra och jag såg hur täten bara försvann framför mig.

Efter ett tag blev jag upphämtad av två cyklister som också tappat. Detta blev min räddning då jag nu kunde lägga mig på rulle för att vila lite. Här kommer det underbara med cykling, nu vaknade benen till igen och jag kände mig nästan starkare än någon gång under loppet. Nu låg jag och drog ekipaget nästintill själv och vi började närma oss bergspriset. -SATAN!, tänkte jag, nu har jag legat å fört hur länge som helst och så kommer bergspriset. Inget att förlora så jag startade i ett ganska högt tempo uppför backen och skymtade en cyklist lite längre fram. Jag hörde hur det började flåsas bakom mig så jag ökade två växlar och tryckte på för allt jag var värd. Körde om cyklisten framför och vände på huvudet. Lucka! Pillade i en växel till och mosade verkligen allt jag hade. Uppe på toppen vände jag mig ytterligare en gång om och kikade ner. Svårt att uppskatta avstånd när man har 99% av maxpuls och fullt påslag i hela kroppen men jag hade dragit ifrån rejält. Kanske var det bara jag som såg någon ära i detta, men dom tog mig fan inte uppför berget! Avståndet togs dock igen i den långa nerförsbacken och jag blev ikappåkt. Vi plockade upp ett gäng till innan vi närmade oss mål och det blev en spurt i slutet där jag hamnade tvåa bland vår grupp. Det roligaste var att alla tackade mig efteråt för att jag dragit dem in i mål. Det och bergspriset var min vinst för dagen.

Kika på vinden i träden. Foto: Johan Asperyd
Dagen efter gick vi upp kl 5:45 eftersom att starten gick 8:30??? Det var dags för Kinnekulleloppet. Banan bestod av 6 varv på ca 13 km med samma stigning som bergspriset var på fast åt andra hållet. Starten gick och vi började mosa på uppför den tre km långa backen. I slutet av backen fick jag se mig besegrad och hade inte kraft nog att hålla tempo med klungan. Johan fick kramp i baksida lår och manade på mig att fortsätta då vi möttes. Många släppte men flertalet lyckades få kontakt igen, dock inte jag. Vi som inte orkade hålla tempo bildade klunga och tryckte på bra och vid stigning 3/7 funderade jag på hur fan ska jag orka 4 stigningar till? Men tack vare alla peppningar och Isak Strömbergs påmaningar vid varje varvning fick mig att besegra backen gång på gång. De två sista varven skrek benen efter hjälp. Svårt att beskriva känslan men det är den vidrigaste smärta jag någonsin haft när jag cyklat. När jag tog i, uppför, utför eller på platten, domnade benen liksom bort. Med ca 5 km kvar på sista varvet tappade jag de andra jag legat och kört med men tryckte på så mycket jag rådde. Som tur var hade jag med/sidvind tillbaka så det flöt ändå på bra. Sista stigningen fick jag verkligen bita i och det brast nästan för mig 100m innan mål. Jag var ensam, trött och hade JÄVLIGT ont. Publiken skrek, applåderade och manade på. Kom igen! sista nu, ta i! Jag hörde hur speakern ropade ut mitt namn, jag var i mål.

söndag 15 maj 2011

Nattacykling

Åkte ut till Nadja efter jobbet idag och kollade på ESC2011. Efter lite gött häng och snack, stim och stoj, skämt och skratt var det dags att åka hem. Det kändes inte alls lockande att dra på sig de lätt fuktiga träningskläderna för att ge sig ut mitt i natten på en 25km lång runda i den kalla luften. Men faktum var att de 7° och det lite lätt fuktiga klimatet var fantastiskt skönt och mörkret höjde fartkänslan förstår jag såhär efteråt då resan nästan tog en timma.

På vägen hem kunde jag även beskåda annan nattlig aktivitet förutom cykling. Stadens krogbesökare var nämligen i full gång med att beträda nattklubb och gata. Tystnad och fågelkvitter byttes ut mot fylletourettska vrål där synonymer av könsord måste skrikas efter tjejer eller så vrålas förslag på vad man kan göra med dessa synonymer av könsord. Någon 17-årig tjej sitter inkrupen i ett hörn och gråter hysteriskt, någon väntar på en taxi och frågar mig lite hånfullt om de kan få skjuts. Längre in på Götgatan blir en kille buren i armarna runt sina kompisars nackar som skrattar och ljudligt pratar om hur mycket dom druckit och hur klen polaren är. Ingen verkar ha direkt trevligt.

Jag swischar i största grad obemärkt förbi, förutom de gångerna jag får väja eller nästan krocka med någon som är för berusad för att upptäcka att det just är en cykelbana de befinner sig på. Jag swischar förbi nöjd och glad för att det inte nu längre är jag som är just den där någon.

onsdag 11 maj 2011

Träningstävling och distans på Adelsö

I söndags skulle vi kört tävling, men den blev inställd så vi bestämde oss för att köra en sväng med teamet som träningstävling. Vi körde tre varv ute på Färingsö och luringen Mård gubbmörkade form som vanligt och brände ifrån alla de sista milen. Efter var det storartad lunch hos Niclas med Italientema.

Hårda och hungriga krigare!



















Idag var jag ute på en distansrunda på Ekerö. Jag har tidigare kikat på Google maps på Adelsö. En ö som man kommer till via färja. Vägen på ön går som ett varv runt, så man kan köra runt runt runt där ute tills man tröttnar. Så jag cyklade helt enkelt ut dit för att kika om det var något att ha.

Efter att ha stoppat förbi jobbet, fixat de strulande kassorna och fyllt på med energi så var det dags. Jag cyklade ut mot Ekerö och den ganska tråkiga sträckan ut till färjan. När jag kom fram fick jag stå och vänta en kvart och passade på att gassa mig lite i solen. Väl på ön bestämde jag mig för att ta vänster och avsluta första varvet med en lunch. Sedan körde jag 5 varv till a' 16 km, två åt samma håll som innan och tre åt andra. Nu var det dags att vända tillbaka.

Denna gång tajmade jag färjan perfekt och slapp nästan att vänta alls. Nu var det bara den tråkiga vägen tillbaka och jag fick kämpa för att inte trycka på för mycket med pulsen då hemlängtan nu var ganska stor. När jag senare kom hem till Farsta upptäckte jag att jag lyckats starta om passet så att den sträcka jag kört på morgonen var inte med på det övriga passet. Tror att Garminen gjorde så när jag laddade den med USB-sladden i butiken, så jag kunde gladeligen lägga till 30 minuter på passet.

Totalt blev det alltså då 225 km och 1607 höjdmeter. Rätt så kuperad bana med andra ord, för att vara Stockholm. Hur lång tid tog det då? Jo hela kalaset gick loss på 8 timmar och 39 minuter.

Imorgon blir det ett tretimmars pass med lite avslutande intervaller tillsammans med Tysken, Sara och Hultan.

torsdag 5 maj 2011

En bild säger mer...

Thomas Tysken Karlsson ändrade sin Facebookbild igår och den fick mig verkligen att längta tillbaka till Spanien. Se och njut.

onsdag 4 maj 2011

Inte min dag idag.

Idag var det tävlingsdax ute i Brottby. SMACK-tempo på 20 km. Efter tempot på Hammarö bestämde jag mig för att köra mer tempo så det passade ju bra.

Stressade hem för att byta om och fixa cykeln som både var tom på luft! och utan pedaler. Eftersom att nippeln till tubdäcket blir så kort så kan jag inte pumpa det med min Joe Blow. Tänka tänka tänka... PLING! Jag har ju en digital tryckluftsmätare från Schwalbe som jag köpte innan jag åkte till Spanien. Skruvade isär den och lyckades få på den på pumpmunstycket så jag kunde pumpa bakhjulet. Lyckades t.o.m. få i 10 bar. Gött! Allt verkar lösa sig. På hojjen, visst fan ja pedalerna satt ju på linjehojjen... skruva, skruva, skruva av och skruva, skruva, skruva på. Nu så! Kraftigt försenad på väg mot Johans bil. Sen iväg och hämta upp hans kompis Karin i Solna, sen till Brottby. Puh! Pulsen var ju redan hög bland köerna på väg till tävlingen.

Väl framme så funkade allt bra. Vi trotsade det ISKALLA vädret och började värma upp. Ställde mig i starten och väntade på de 5 nedräknande sekunderna. pip, pip, pip, pip, piip å så iväg. Först dör Garmindatorn efter 5 sekunder med andra ord ingen pulsdata och sen lossnade framväxelvajern så jag blev fast med 39 klingan i 20 km. Jag hade inget att trycka på med utför och satt och hoppade i sadeln på grund av min skyhöga kadens. Det såg nog ganska roligt ut för folk kommenterade det en del när jag klev i mål. Nåväl, jag bjuder på det denna gång.

Den ganska kuperade banan

måndag 2 maj 2011

Hammarö

Nu i helgen så var vi iväg till Hammarö och tävlade med teamet. Efter mitt oregelbundna tränande och formosäkerhet hade jag inga direkta mål med tävlingen mer än att se och lära. Mycket dumt känner jag i efterhand att inte tänka igenom innan vad man vill få ut av tävlingarna mer än att bara känna på sin form.

Det började med prolog på 3 km som jag innan inte visste riktigt hur jag skulle förhålla mig till. Enligt de som var med i bussen skulle det bara vara att trampa åta helvete, vilket jag gjorde. Tyvärr fungerade inte tidtagningen den aftonen så alla blev utan tid och prologen ströks. Skönt att man cyklat så luftrören vänt sig ut och in med en snittpuls på 91% av max till ingen nytta. Johan meckade ihop sin hoj 5 min innan start och jag hade heller aldrig cyklat på tempojonnen innan, men tack vare Björn på Cyklotekets BG-fit satt jag ändå som en kung.

Kan man inte vara först får man vara snygg!
Dag två bjöd på 17 km tempo och 36 km GP. På tempot hade jag bestämt att jag skulle lägga mig på 90% av maxpuls. Där låg jag i ca 2/3 av loppet sen sjönk pulsen och syran började komma. Enligt de jag frågade efter loppet om varför det blev så är det troligt att min tröskel ligger lite lägre så nästa gång ska jag lägga mig på 88% och se om jag har mer krafter i slutet. GP:t gick bra i mina ögon. Min orutin gör att jag hamnar långt bak i klungan vilket gör att jag hela tiden får bromsa och sedan trycka på med igångdrag. Jag samlade alltså syra och tröttade ut muskler i onödan vilket till slut ledde till att jag fick släppa. Körde ett par varv själv och trodde att jag var absolut sist, men blev upphämtad av en klunga med tappra krigare där bl.a. Tysken från CRT låg med. Jag bet mig in på hjul, körde ett par varv och kämpade mig i mål. Inget höjdarresultat men jag är nöjd med att jag inte bröt utan hängde kvar.

Benen i högläge
Söndagens linjelopp kändes i början bra och jag kände mig stark genom de första varven. Sen hände samma sak igen att jag hamnar långt bak och får kämpa med igångdragen så när farten sedan ökade så var jag till slut tvungen att släppa och bryta med två varv kvar.

Lyckades även glömma kvar linjecykeln i Stockholm, något jag antagligen kommer att få höra resten av livet. Tack vara Nordic Eco Vallentunas, Peter Kullgren, hjälp så lyckades cykeln ta sig till Hammarön under lördagen. Evigt tacksam!


Idag har jag rullat ur benen i två timmar och träffat Johan Asperyd på Cykloteket som gjorde samma sak. På onsdag blir det tävling igen. Då ska jag och Johan köra tempo, min nya favorit!

So long!

tisdag 26 april 2011

Otur i oturen?

Säsongen har börjat nedrans konstigt för mig. Allt kändes bra tills det efter att jag kom hem från lägret och gjorde klassikern att dra på mig något virus eller liknande och blev sjuk i tre veckor. Alltså tre veckor utan träning plus att jag jobbade som en tok och sov ganska dåligt under samma tidsperiod, så jag kände mig fortfarande svag och trött efter det att jag frisknat till.

Efter det tog jag en chansning på Östgötaloppet och startade trots att jag varit borta från träning i drygt 4 veckor. Den chansningen gick inte hem utan jag fick bryta efter 10 km då pulsen var uppe på 96% av max och benen var helt stockade med syra. Du kan läsa mer om tävlinen här.

Sen upptäckte jag när jag putsade av min nya cykel att jag fått en FET spricka i toppröret ca 15 cm bakom styrhuvudet. Jag har ingen aning om vad som kan ha hänt men enligt kolfiberexperterna på Scott nere i Schweiz, som sett bilder på sprickan, handlar det om yttre påverkan. Väntar nu bara på att få ett pris på en ny ram då det inte kommer att tas som reklamation.

Sen när jag var på väg hem efter en runda svängde jag in på Cykloteket för att köpa ett par bars för att få lite energi innan jag åkte hem. Där mötte jag herr Kumlin som hade gaffelproblem och blivit påkörd av en bil mitt i stan. Jag hjälpte Per med att få ny gaffel och en väska att transportera den i. När jag väl kommer hem sen upptäcker jag att glasögonen är puts väck. Antingen har jag tappat dem eller så har jag förlagt dom. Det enda jag vet säkert är att de är helt borta. Bara att beställa nya Oakley-brillor då.

Så nu hoppas jag att allt vänder då det är dags för en ny satsning till helgen då det är Hammarö 3-dagars arrangerat av Skoghalls CK. Imorgon kör jag tävlingsträning och hoppas på att ha lite form att utmana med.

onsdag 6 april 2011

Vinden i håren

Hittade denna data för löpare. Vet inte vad man ska tro?


Luftmotståndet ökar:
0,6% - Hår på armar och ben
0,9% - Långa strumpor
4% - Kort hår (Mot helt rakat huvud)
4,2% - Löst sittande kläder
6,3% - Långt hår (Mot rakat huvud)

tisdag 5 april 2011

Jämrans förkylning!

Efter att jag kom hem från Spanien drog jag naturligtvis på mig den där klassiska förkylningen. Det har känts som att hela skallen har varit marinerad i snor och jag har haft halsont samt feberkänningar. Trots detta har jag varit på jobbet 12 dagar i streck med en del övertid och cyklat till jobbet i ösregn. Kanske inte bästa sättet att kurera en infektion på men jag kommer nog aldrig lära mig.

I lördags var jag hos Nadja och firade hennes födelsedag som började 00:01 på söndagen. Man kan säga att hon gillar att fira sin födelsedag. Vilket härligt energiknippe hon är den där Nadja.

I söndags var min sista dag innan ledighet och när jag kom hem så var jag så yr och mådde så dåligt att jag föll i sömn i det ögonblick jag stapplade innanför dörren. Idag mår jag mycket bättre och är endast lite snuvig. Hoppas på att kunna börja träna igen imorgon, men jag kanske borde vänta med att stoppa fingrarna i syltburken ett tag till.

lördag 26 mars 2011

Nya tröjjorna!

Här kommer två bilder på den eftertraktade hoodien för 2011.


fredag 18 mars 2011

Höjningen gav en höjning!

När jag fick nya jonnen förra året gjorde Björn en BG-fit på mig och jag satt helt suveränt bra. När min Addict kom i år så överförde jag inställningarna rakt av och sen kontrollmätte vi så att allt verkligen stämde och det visade sig att vi fick höja sadeln med hela 1,5 cm! Böna kom fram till att detta berodde på jag fått bättre flås och en högre kadens vilket gör att foten blir "toppigare" alltså vristen blir mer utsträckt.

Känslan när jag varit här nere i Spanien är att jag inte suttit helt hundra och att framsida lår har varit hårt utsatta. Jag tycker även att det sett ut som jag suttit lite lågt på de foton som tagits. Idag tänkte jag att jag skulle prova att höja sadeln lite och höjde med 3 mm, om skillnaden sitter i huvudet eller om det gör så stor skillnad kan jag inte svara på, och skillnaden kändes enorm! Kraften i varje tramptag kändes mer som att den kom från hela benet. Men efter en timma började jag känna av belastningen i baksida lår och hela vägen upp i svanken. Det måste berott på ovana och försvann efter ett tag. Stigningarna kändes mycket bättre och jag ökade snitthastigheten ganska rejält på de 123 km. Sen om det beror på dagsform, mindre vind eller något annat vet jag inte, men känslan var helt annorlunda. Ska bli intressant att se om jag har fått en ännu toppigare fot eller om jag helt enkelt trivs med att sitta lite högre. Knät har inte heller gnagt mig något mer och allt börjar kännas riktigt bra.

Imorgon blir det en 7-timmarstur, det borde väl bli en 300 km, eller vad säger ni Hasse och Johan?

torsdag 17 mars 2011

Vila - Intervaller - Distans

Jag har haft två dagars vila där jag bland annat har putsat på cykeln och städat lite här i hemmet. Sen handlade jag lite och var nere på cykelaffär'n och köpte lite bars. Jag fick förresten 3 t-shirtar av tösen där så det finns en st svart t-shirt i L om någon är sugen.

Före


















Efter

Så igår var det dags att hoppa upp på sadeln igen. Jag åkte till en backe som jag skulle köra fyror i. Backen var 1,6 km och tog ganska exakt 4 min. Det spratt lite i bena efter vilan och jag gick ut för hårt i första intervallen vilken sänkte farten på de övriga. Totalt 6 st fyraminutare vilket var 131 gånger roligare att genomföra i urbanmiljö än att sitta på en testcykel inomhus.

Idag har jag kört en runda på 130 km där ca 7 km var på grusväg, eller snarare sönderregnad grusväg med decimeterstora stenar på, vilket till och med hade varit svårt på Mountainbike. Snitthastigheten i det partiet låg på 7km/h och jag har aldrig längtat så mycket efter landsväg. Asfalterad landsväg. Men det hela slutade på nästan 5 timmar trots lite irrande, 8m/s motvind/medvind och den där förbaskade grusvägen.

måndag 14 mars 2011

Tillbaka i Torrevieja

Nu har jag precis kommit tillbaka till Torrevieja och tyvärr lämnat grabbarna i Benicassim. Det har varit en otroligt bra vecka med många skratt, nya bekantskaper och fantastiskt vacker och hård cykling. Kände mig dock lite sliten under de flesta passen och i slutet tog det lite av glädjen ur cyklingen. Tyvärr har bloggen fått stå still på grund av det dåliga WiFi som erbjöds så jag kunde inte ens logga in på mitt konto.

När jag kom tillbaka till Torrevieja såg jag att apelsinförsäljerskorna hade flyttat ner sin business till stan. Men jag såg inga apelsiner? Konstigt. Jag försökte i alla fall fota dom men det blev mycket dåligt resultat. Tog till och med ett extra varv i rondellen för att kunna fota. Nåväl publicerar bilderna och tackar ännu en gång för veckan som varit.

  
Torrevieja 
  
Här skymtar man apelsinförsäljerskans vita stövlar
Här är hon igen till höger i bild

lördag 5 mars 2011

Regn och rusk


Igår åskade det hela dagen och jag satt ombytt och bara väntade på att det skulle sluta. Men vädret höll i sig så det slutade med ett fyspass och postural terapi. Annars såg dagen mest ut såhär.



fredag 4 mars 2011

Det som åker ner måste åka upp

Igår var det dags för det egentligen första riktiga träningspasset. En runda som jag suttit hemma i Sverige och planerat. Som vanligt var det en riktigt fin morgon med klarblå himmel och lite varmare än tidigare i luften. Så jag gav mig ut på väg mot mitt berg.

Apelsinbuskar med mitt berg i bakgrunden
Vägen dit var fantastiskt vacker med tonvis av apelsin och citrusfrukter. Buskarna stod så näraatt man bara kunde sträcka ut sin hand och plocka en i farten. Först kom jag till en liten by där det kändes som att jag kanske var den första turisten sedan väldigt länge. Jag stannade till vid ett mysigt torg och tog upp kameran och tog ett kort. Efter första kortet kom det en dam fram och drog en ramsa på Spanska samt viftade bort mig. Antar att hon inte gillade fotografer, så jag hoppade upp på cykeln igen och drog vidare. Nu nådde jag en landsväg där jag kunde ligga å mata.
Torget i staden, till vänster bodde det en minigumma i ett minihus(ej på bilden)



Utmed vägarna här nere säljs det apelsiner från de lokala gårdarna. Om någon skulle få lite apelsinabstinens skulle det bara vara att stanna till lite snyggt. Efter ett krön får ser jag en riktigt lång raka framför mig. Långt där framme ser jag två tjejjer med hudfärgade byxor på sig. Men när jag kommer närmare så ser jag att det är två apelsinförsäljerskor endast iklädda stringtrosor och jacka. Dom börjar skrika och gestikulera åt mig, på spanska såklart, men jag väljer att fortsätta. Men nu i efterhand hade det ju vart kul med en bild till bloggen. Nåja.

En liten bergsbild
Jag fortsatte alltså och nådde tillslut Orihuela som ligger precis vid foten av berget. En ganska mysig stad men med mycket trafik. Efter det styr jag mot Monte Pinar för att hitta den väg som ska ta mig uppför berget. Men jag snurrade fram och tillbaka och hittade inte den där jädra infarten. Nu började det blåsa på och molnen började täcka solen. På med jackan och dags att vända hem. Vinden var fruktansvärd, som en jämn ström av luft som höll mig tillbaka och de sköna kilometerlånga utfförslöporna gick ju nu istället uppför. Pulsen låg bra högt och jag tror att jag som värst inte kom under 85% på 40 min. Nu kändes det tacksamt att ha kört alla 4:or och tröskelintervaller. Jag kom till slut hem efter att nästan ha spytt upp en gel i en superbrant backe och lagrat tonvis med syra i benen.

Hemma duschade jag, käkade och körde lite postural terapi. Sen satte jag mig framför TV:n och då började det åska. Sen har det vädret fortsatt, visserligen utan åska, men det har regnat konstant. Jag får se vad det blir idag beroende på vädret.

Gött med gratis Lavado

torsdag 3 mars 2011

Hjälm är ju huvudsaken

När jag satt i bilen från Alicante till Torrevieja kom jag på att "Jäklar nu glömde jag ju hjälmen" Jaja det är väl bara att köpa en ny då. När jag senare packade upp allt så inser jag att jag även glömt pumpen (inte Pontus Johansson). När jag gick och tänkte på hur jag skulle göra med pumpar, hjälmar och cykelbutiker slänger jag igen dörren bakom mig! Dörren ut har alltså inget handtag på utsidan och är automatlåst. Med andra ord UTELÅST! Som tur är har jag mobilen med mig och ringer hem för att få ett nr till en nyckeltjänst som löste det hela på 15 minuter. Puh!
Efter lite solande och frukosterande kastar jag mig upp på cykeln för att bege mig ner till Torreviejas cykelbutiksutbud. Första stoppet blev Inter Bike. Butiken hade mycket cykel och lite tillbehör. Provade någon Limar och någon Methjälm men båda satt kass. Mitt i alltihop kommer, det ganska mycket överviktiga butiksbiträde fram och förklarar snällt på världsämst engelska att "Vij vzill be clååsd, åpn ägain äit fåår" Ok tänker jag och ger mig iväg till butik nr 2. Nr 1 hade ändå inget jag ville ha. Butik nr 2 var också stängt men öppnade igen kl 17:00.

Hoppade Bitterballen och körde på Hamburgaren
Då tog jag Scotten och begav mig iväg för att käka lite. Hittade en ganska mysig krog som låg precis vid havsstranden. Dos chicas och drivs av två Holländska bönor. Gästerna var mest som det brukar vara här nere Britter i åldern 60+. Efter det återstod det ju faktiskt bra mycket tid till att klockan blev 17, så jag begav mig ut på lite sightseeing. Scotten känns fantastiskt skön. Efter Body Fittingen sitter jag verkligen som gjutet på den. Nåväl, sen blev klockan 17 till slut.




Utsikt från den kända piren i Torrevieja (Torrevieja = Gamla fyren, typ)
Butik nr 2 heter då alltså Ciclos Acequion och påminner lite om cykloteket, fast 18 ggr mindre. Köpte då alltså min hjälm och pump och stoppar ner visakortet i dragkedjefickan igen. Nu är det dags att cykla hem.

Inte förrän jag nu var på väg hem insåg jag att huset faktiskt ligger ganska högt upp. Så alla mina rundor kommer att sluta med denna ganska snälla uppförslöpa. Av med träningskläder in i dusch och nu ner för att handla. Men var är mina kort? Var i helvete är mina kort? Letar och letar men dom finns ingenstans. Som tur är tog jag ut pengar när jag skulle äta så jag har lite pengar ute, men vart fan är mina kort. Ja det kan man undra. Min känsla i kroppen är att jag inte tappat dom eftersom att jag faktiskt minns att jag la ner dem i fickan med dragkedja på, så jag lever lite på hoppet att de ligger gömda någonstans.

Nåväl idag är det 400 höjdmeter berg som ska bestigas på en sträcka om ca 2,5 km. Hoppas på asfaltsunderlag.

Här följer lite bilder önskade av Tüsken.