Ett odopat inlägg

VARNING! Detta är ett inlägg om doping som säkert finns att läsa på minst 1000 om inte 10 000 andra ställen!

Nu är jag så trött på alla dessa dopingskandaler! Alla mina mål och drömmar inom cyklingen känns som krossade mot en vägg. Ju mer jag läser ju mer smutskastning hittar jag. Åsikter till höger och vänster, anklagelser och häpnadsväckande uttalanden. Är alla dessa rykten sanna eller är det bara ren lögn och strategi eller rent ut av en ond blandning av allt?

Besvikna idrottsmän som öppet kritiserar förbundskaptenen Glenn Magnusson. Av vilken anledning? Något som dom vet som undgått oss andra eller är det bara deras chans att äntligen få tvåla tillbaka för att just dom inte fick chansen den där gången? Helt plötsligt vill alla få sina röster hörda och uttalanden spretar åt alla möjliga håll: -"99% av TDF är dopade" eller... -"Så vitt jag vet eller sett finns ingen doping inom cykelsporten idag, inget jag sett i alla fall". Någon måste ljuga eller så måste den där 1% vara duktigt förd bakom ljuset.

Egentligen är jag inte alls insatt i hela den här dopingcirkusen men den är så sjukt intensiv och svår att undgå då den slår mina stackars ögon vart jag än vänder mig så jag bara måste öppna ventilen någonstans. Själv har jag länge trott att cykelsporten blivit renare och har drivits av att träna och bli starkare som jämlike men nu känns det så uppgivet som att jag aldrig kommer komma någonstans, även om jag ens skulle besitta någon slags supertalang, utan att trycka i mig massa skit.

Det man ofta hör i folks ofärdigtuggade smaskande munnar är är att doping är mycket kostsamt och att inga svenska cyklister som cyklar i Sverige skulle tjäna någonting på men nu är min misstänksamhet och försiktighet så stor att jag inte ens vågar tro på detta. Jag känner mig löjligt paranoid.

Jag skriver om mina mål och cyklar ensam i klungan i fortsättningen för er går det ju inte att lita på...

VO2MAX

Igår var jag ute på CXen en sväng och körde lite asfalt, grusväg och motionsspår. Fantastiskt kul och jag måste nog säga det igen, att cyclocross är den mest roliga cykeltypen. Skulle dock vilja prova en CX med skivbromsar. Tog ett ganska lugnt pass och låg på lite extra i backarna men absolut ingen hårdkörning.

Idag sprang jag vo2max backintervaller med stavar vilket var första intervallpasset efter all sjukdom. Fruktansvärt hemskt jobbigt och jag lyckades pressa mig till 97% av maxpuls endast 6 slag från max. Så jäkla skönt att kunna börja träna på riktigt igen.

Nu blir det vila resten av dagen och sen ska vi spela en timmas badminton ikväll.

Milen

Idag hade jag egentligen tänkt ta vilodag men kroppen kändes så pass bra att jag ändå beslöt mig för att ge mig ut och då köra på ganska så hårt.

Sprang en kuperad mil i det lite kyligare höstvädret med 5,07min/km vilket jag är nöjd med såhär tredje passet efter återstarten. Pressade mig ändå såpass att jag hade 89% av min cykelmaxpuls.

Efteråt var jag helt slut och det tog lång tid innan jag helt återfick normal andning igen. Imorgon blir det dock en välförtjänt vilodag.

Vägen tillbaka

Nu har jag varig sjuk från och till i nästan 2,5 månader. Så fort jag börjat träna har jag hunnit med ett eller två pass och sen har jag legat i feber, halsont och skallen marinerad i slem. Så nu har jag väntat in i det sista med att köra igång träningen och började igår med ett mycket, mycket lugnt löppass, eller "jogging" som Herr Hedström påpekade på twitter.
Idag sprang jag 2km kortare men med ett högre tempo och det kändes bra. Madde fick till och med bita i de sista hundra metrarna när jag ökade tempot. Nu såhär efteråt börjar träningsvärken smyga sig på och imorgon ska jag springa ur benen lite lätt i en timma bara.

Engelbrektsturen

Idag var det dags att vässa MTB-benen och köra ett grusvägslopp som det var sagt. Tydligen var banan omdragen och det var en hel del surhål och tekniska partier vilket blev lite för mycket för mig och Sparken. Krampade till slut in på en 47:e plats.

Ringenloppet

Efter lite sjukdom och totalt tre veckors uppehåll så var det dags för lite tävling igen då. Ringenloppet som körs i ett 11km varv med totalt 8 varvningar.  Banan bjöd på mycket stark vind men utan några backar att prata om. Skåneplatt helt enkelt.

Redan från start kände jag att det var jobbigt även fast inte tempot var så fruktansvärt högt och jag fick bita i tidigt på sina ställen och brände alldeles för mycket krut. Klungan var ganska rörig och orolig men ändå skedde det "bara" en krasch, vad jag kunde se, under hela loppet. Dock var det nära ett par gånger att klungan stöp och man hörde ett flertal ropa ut sina "whoow!" och jag blev själv trängd mot diket ett par gånger men lyckades knö iväg förövaren.

Varven såg väl i stort sett likadana ut. Snittade 41-42km/h med en utbrytning som stack iväg men som blev upphämtade av klungan vid start/mål.

På varv nr.7 blev det för tungt och klungan lämnade mig bakom sig. Tysken hade dock en bättre dag och spurtade in på en 2:a klungplats bakom utbrytargruppen där CK Mumien lyckades spurta hem 1:a platsen i en tät slutspurt.

Vatten över hjälmen

Idag var det fyror igen! Nu återstår det endast två pass med fyror sen börjar tröskelträningen. Jag begav mig mot Mont Leon med bra tryck i benen och jag fick hejda mig själv för att inte blåsa på med watten. Kroppen ville framåt! Första intervallen gick riktigt riktigt fort och jag kände hur jag verkligen blåste på. Troligen lite för fort eftersom att femte och sista intervallen gick i mina ögon sett riktigt riktigt dåligt. Jag tänkte att smärta är endast något som hjärnan hittat på och försökte ignorera syran som rann ner i skorna, men det var helt lönlöst. Det gick verkligen inte att ta i.

397W – 5,39W/kg

393W – 5,34W/kg

392W – 5,33W/kg

382W – 5,19W/kg

328W – 4,46W/kg

Seglarn High Fiveade och grattade mig samt öser beröm över mig här hemma, men själv är jag inte lika exalterad. Jag hänger upp mig på den sista intervallen som jag hade velat fått upp mycket högre. Även intervall nr.4 hade jag velat haft över 390W. Vad säger ni som läser detta?

Den röda markeringen är från i onsdags och den gröna naturligtvis från dagens pass.

Fours & FTP

Fyror fyror och åter fyror! Körde fyror idag igen och det kändes klumpigt genom alla intervallerna. Fick liksom inte med benen i rundtrampet. Benen kändes tunga och jag kom inte in i något direkt flyt tycker jag. Även fast jag kom längre, höjde mig med 10W och hade en maxpuls på 96% så kändes det ändå inte helt hundra. Kändes sömnigt och seeegt.

383W - 5,18W/kg
381W - 5,15W/kg
381W - 5,15W/kg
385W - 5,2W/kg

I måndags körde vi FTP-test och även där höjde jag mig. Körde efter vad jag presterat på mina 4:or och lade mig på 330W men insåg ungefär efter halva testet att jag sprängt mig när jag hade svårt att hålla mig över 300W. Nåväl, en höjning är en höjning och man får vara nöjd helt enkelt.

FTP 293W (+14W)
25m30s (-1m41s)

5 watt per kilo

För tre veckor sedan körde jag mina fyror på 335W och himlade med ögonen och tänkte för mig själv hur i helv....? Tack vare "coachisak" brände jag idag av dem på 373W. Vart ska detta sluta???

1:a 376W - 5,08W/kg

2:a 372W - 5,03W/kg

3:e 373W - 5,04W/kg

4:e 369W - 4,99W/kg

Linkin Park och Plankan

Idag har det varit en lugn och beskedlig morgon. Seglarn sprang en sväng på morgonen medan jag låg på terrassen och solade. Samtidigt vevade jag igång Linkin Park på iPhonen och starka minnen for genom skallen från då jag körde omkring i min ljust babyblåa Mazda 323 med beige rattmuff och lyssnade på just samma album inspelat på ett rassligt 90 min kassettband. De var tider de....


När Fredrik var färdiglöpt körde vi styrka. Detta avslutades med en tävling i plankan där Seglarn gav upp efter 2:35 medan jag höll ut till 5:14. SEGER!

Nu ska jag käka och sen ta en lite återhämtningstur på hojjen. Efter det blir det jobb i 4 timmar. Ta hand om er där ute och krama varandra i trafiken.

Distans

Idag stod det 4h-6h distans på schemat så jag drog upp bibsen fyllde ryggfickorna och drog  iväg. Jag tänkte köra upp till Pico och sen tillbaka över Mogan och sedan kustvägen hem men det drog tunga moln och kylskåpskalla vindar över Pico så jag fortsatte direkt från Ayacata mot Mogan. Men innan jag trampade vidare så huttrade jag i mig en kaffe och en ost och skinkmacka på uteserveringen (naturligtvis) vid Ayacata, tinade gjorde jag först någon timma efter stoppet när temperaturen började leta upp sig mot 18°C igen. När kustvägen var till ända och jag började närma mig Playa del Ingles skarvade jag på rundan över Mont Leon på 1:20. Blev en respektabel runda till slut. Här får ni lite data.

Tid: 5:25h
Distans: 135km
Snittwatt: 243w
W/kg: 3,28
Snittpuls: 75%
Höjdmeter: 2718m

Tunga moln rullar in över Pico

En liten sjö på ca 930 m.ö.h

Long time, no skriv

Livet lunkar på i behagligt tempo här nere på Gran Canaria. Även fast jag inte gör så mycket så känns det hela tiden som att jag har något att göra.

Nu är det en månad sen jag kom ner och nu har jag kommit i ordning med alla grejjer och rutiner känns det som. Träningen flyter på och de två första veckorna körde jag distans i behagligt tempo för att anpassa mig till terrängen och även hitta rätt på min nya Scott Foil som jag inte kört på innan.

Vi började det nya året med att köra ett FTP-test för att se hur formen låg. Det visade sig att jag hade en FTP på 279W. Inte jätteimponerande men ändå godkänt tycker jag om man ser tillbaka på hösten.

Idag var det 5st 4-minuters intervaller som stod för dörren. Jag har laddat för denna fredag sen i måndags och var både lite nervös och taggad. Jag, Matti och Fredrik, aka ”Seglarn”, Edin begav oss mot Monte Leon. Det var dödstyst, ingen sa ett ljud, och fokuseringen var total. Seglarn kom in i en bubbla och började öka och öka och när vi snittade 280w fick jag cykla fram till honom och be honom lugna sig lite. Till sist kom vi fram till Mont Leon och det var dags att börja med fyrorna.

Här har ni mig efter 5:e intervallen

1:a 366w - 4,95w/kg


2:a 365w - 4,93w/kg


3:e 363w – 4,91w/kg


4:e 357w – 4,82w/kg


5:e 364w – 4,92w/kg



Isak du är så jävla GRYM!

Nu ska jag trycka i mig Pasta och Seglarns vegetariska tomatgryta.

Ciao!