Söndagsdistans

Väcktes av någon stackare som hade bestämt sig för att SÖNDAG! är dagen då det är mest optimalt att slå in spikar i väggen kl sub 8:00 på morgonen. Madde åkte till jobbet och jag flöt i mitt cykelställ och snodde PJs, aka Pumpen aka Pontus Johansson, gamla mtbskor eftersom att mina kolfiberdojjor har gått av på mitten. Men han läser nog inte min blogg så han får aldrig reda på det ändå. Hur som helst... crossdistans stod för dörren.

Pumpens finfina pjucks

Jag körde en sväng på Lidingö först och testade lite nya vägar. Den här ön är helt söndersprängd med stigar och vägar att man nästan alltid hittar någon ny väg att prova. Det gamla uttrycket med att alla vägar leder till Rom stämmer verkligen här på ön för vilken ny stig/väg/terräng man än väljer så kommer man alltid till något ställe man känner igen. Sen cyklade jag ner mot Djurgården och tog ett varv och sen till Cykloteket Norrtull. Där tog jag en kaffe och snackade lite skit och fick reda på att söndagens cyclocross tävlingen tydligen inte gick ute i Sköndal som lördagens. Men jag åkte ut dit ändå och provkörde ett varv.

Nu hade jag visserligen 5 bar i däcken men jag fick det ändå bekräftat igen att CX absolut inte är något för mig. Jag förstår verkligen vilken form Calle Friberg befann sig i som fullkomligt flög fram i lördags. Körde ett varv som tog 11:30 visserligen inte på max men ändå utan löphinder och så vidare.

På vägen hem började min distansilska bildas. Svetten började kallna i den iskalla vinden och benen värkte. I detta läge börjar jag hata allt och alla mer och mer. Folk som promenerar på cykelvägar, en bil som kör lite för fort, någon som har fel nyans på jackan. ALLT som går att störa sig på och hata blir atombomber i mitt huvud. Även sådant som jag inte stör mig på i vanliga fall stör jag mig på. Skittöntigt men jag kan inte rå för det. Detta är alltså mina väggningssyndrom som jag mer och mer börjar lära mig när dom kommer. Men jag kom tillslut hem och fick min tallrik med yoghurt och min äggmacka som jag själv tyckte att jag var så  himla värd.

 

6x3"3"

Med träningsvärk i hela höger axelparti samt högerarm och i vaderna från söndagens badmintonmatch brände jag idag av 6st treminutare. Höll samma watt som sist men ökade istället med en intervall. På fredag blir det sen 7 stycken set innan jag skruvar upp motståndet och kör då återigen 5 stycken set. Sjönk igenom på 5:e intervallen idag men samlade mig och lyckades hålla trycket genom hela sista intervallen. Helt sanslöst jobbigt men det går verkligen om man bara ger sig fan på det. Det gäller bara att bli lite förbannad!

Finns fortfarande torra fläckar att svetta ner

Jag trallar mig nästan igenom första intervallen och får se upp så att mina watt inte skenar iväg. Under andra börjar man fundera på hur det blev så tungt och man kan ana lite svettpärlor. Intervall nummer tre och fyra börjar illamåendet komma och jag får svårt att hålla kadensen samt att wattsiffrorna lätt börjar sjunka. Näst sista intervallen har jag alltid haft svårt för och får verkligen anstränga mig för att inte ge upp. Sista är helt klart jobbigast men jag upplever det ändå lättare att hålla trycket hela vägen. Efter sista är jag så trött, full i syra och tom på syre att det ser ut som att jag jagar myror i styrlindan. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och kan egentligen inte heller ta vägen någonstans eftersom att benen skakar av utmattning.

I morgon blir det styrka. Hoppas att gymmet är tomt på folk så man slipper knö så förbannat.

En helg borås

I helgen har jag och Madde varit och hälsat på hennes föräldrar i Borås. Lillebror Oscar som pluggar på Chalmers i Göteborg var även med och förgyllde. Det har varit mer mat och dryck än träning men idag fick vi faktiskt till ett badmintonpass. Inte riktigt 3 timmars distans som var tänkt men det blir inte alltid som man tänkt sig. 

I morgon tar vi bussen tillbaka Stockholm igen.

Inget Kaffe!

I måndags var det en sådan där dag där i-landsproblemen hopade sig. Upp med tuppen för att sätta tvättstugan i rotation då vi upptäcker att en av maskinerna är trasig. När dimman sedan gnuggats ur ögonen och det var dags för det obligatoriska svarta guldet så upptäckte jag att det var slut på kaffebönor! Grötkok blev det i alla fall som sedan skulle inmundigas till Nyhetsmorgon. Trodde jag ja... Ingen TV och inget BREDBAND! Så det blev till att streama från mobilens uppkoppling, om man nu kan kalla det stream? Blev mer en pixlig stop motion film av det hela. Sen försökte jag jobba med samma uppkoppling men jag gav upp efter 30 min. Kände att det höll på att etablera sig ett raseriutbrott ala Fukushimakatastrofen mått mätt.

På kvällen körde jag sen ett set med 5st 3-minutare. Trodde alldeles för gott om mig själv och totalsprängde mig efter 2:a intervallen. Att 3 minuter kan ta en sådan jäkla lång tid! Men jag slet på för allt jag var värd och mådde så fruktansvärt dåligt under sista intervallen. Kom knappt av cykeln och skakade i en timma efter passet.

Igår körde jag maxstyrka 4 set, 3 reps. Utfallssteg, marklyft, höftböjarcurls, stepupbräda i smithmaskin, baksidecurls och avslutade sedan med den underbara benpressen. Jag fullkomligt älskar benpress. Tangerade mina toppvärden så där har jag inte tappat något direkt om man jämför med konditionen.

Nu sitter jag på tåget för i helgen ska vi till Borås och hälsa på Maddes familj och på fredag blir det arbetsintervju. Det blir spännande. 

Fyror

Började sensommaren med att köra kom-igång-träning vilket innebar mycket löpning. Slät löpning, kuperad löpning, backintervaller, ja en jäkla massa löpning helt enkelt. Jag som tycker att löpning är så sjukt tråkigt men det ska tydligen vara bra på något sätt? Sen blev jag lite snörvlig och sjuk, IGEN!, så det var bara att ta det lugnt.

Nu har jag kört en vecka efter uppehållet och det är skrämmande vad fort man tappar form. Har hunnit med att köra 3st pass med fyror och har ökat mina watt med ca 7% sen jag körde igång. Dock saknas ca 30% från toppform.

Knappt ansträngd 3:58 in i sista fyran.

Igår körde jag ett styrkepass och det kändes som att man tappat betydligt mindre i styrka än vad jag har gjort i kondition. Trots stel och ömmande träningsvärk idag så kändes det ändå bra. Kände att det fanns en del kvar att plocka fram men jag ville heller inte lyfta sönder mig. Jag har ju ganska lätt för att bli för het så att säga.

Efter träningen var jag och Madde ute med Bengt och Maria och käkade lite grekiskt i Vasastan vid S:t Eriksplan. Vi skulle egentligen ha gått till Peppar men där var det så tokfullt att vi fick göra en snabb omplanering.

Imorgon ska vi kolla på Dual slalom i hammarbybacken men nu blir det lugnt resten av dagen

Mors mors