 |
| Pumpens finfina pjucks |
Jag körde en sväng på Lidingö först och testade lite nya vägar. Den här ön är helt söndersprängd med stigar och vägar att man nästan alltid hittar någon ny väg att prova. Det gamla uttrycket med att alla vägar leder till Rom stämmer verkligen här på ön för vilken ny stig/väg/terräng man än väljer så kommer man alltid till något ställe man känner igen. Sen cyklade jag ner mot Djurgården och tog ett varv och sen till Cykloteket Norrtull. Där tog jag en kaffe och snackade lite skit och fick reda på att söndagens cyclocross tävlingen tydligen inte gick ute i Sköndal som lördagens. Men jag åkte ut dit ändå och provkörde ett varv.
Nu hade jag visserligen 5 bar i däcken men jag fick det ändå bekräftat igen att CX absolut inte är något för mig. Jag förstår verkligen vilken form Calle Friberg befann sig i som fullkomligt flög fram i lördags. Körde ett varv som tog 11:30 visserligen inte på max men ändå utan löphinder och så vidare.
På vägen hem började min distansilska bildas. Svetten började kallna i den iskalla vinden och benen värkte. I detta läge börjar jag hata allt och alla mer och mer. Folk som promenerar på cykelvägar, en bil som kör lite för fort, någon som har fel nyans på jackan. ALLT som går att störa sig på och hata blir atombomber i mitt huvud. Även sådant som jag inte stör mig på i vanliga fall stör jag mig på. Skittöntigt men jag kan inte rå för det. Detta är alltså mina väggningssyndrom som jag mer och mer börjar lära mig när dom kommer. Men jag kom tillslut hem och fick min tallrik med yoghurt och min äggmacka som jag själv tyckte att jag var så himla värd.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar