Stum!

Chillar två timmar innan hemfärd

I måndags var det dags att få smaka på lasern. Som ni vet har jag en ganska hes ansträngd röst som knappt gör sig hörd då det blir buller och bång omkring. Anledningen till detta är papillom som av någon anledning gillar att blomma ut på mitt vänstra stämband. Det kan räcka med att man tar bort det en gång så är man av med åkomman eller så kan det vara en återkommande procedur för resten av livet. Nåväl! Operationen gick jättebra och på uppvaket varningspep EKG:n i ett då min puls låg under 40 bpm hela tiden. En vältränad, stark ung man för att citera sjuksjöterskorna. Men jag repade mig snabbt och kände inte alls av att jag opererats och kunde resa hem igen kl 17:00. Tack och hej, nästa!

Nackdelen då med operationen? Jo, jag har så kallad röstvila och får med andra ord inte prata överhuvudtaget. Eftersom att det är sårvävnad på stämbandet måste det få läka i fred och vibrationerna som uppstår då man pratar kan reta såret och framkalla blödningar. Egentligen är jag sjukskriven nu i 7 dagar men jag valde att gå till jobbet ändå. Det roliga är att bara för att jag nu inte får prata utan konverserar via lappar så anpassar sig vissa efter min situation och gestikulerar med händer och vill svara med lappar. Detta hände även förra gången jag opererades.

Nackdel nr.2 är att jag inte får träna. Så på måndag känner jag att jag måste upp på tempohojjen och sprätta av mig den värsta överskottsenergin.