Hjälm är ju huvudsaken

När jag satt i bilen från Alicante till Torrevieja kom jag på att "Jäklar nu glömde jag ju hjälmen" Jaja det är väl bara att köpa en ny då. När jag senare packade upp allt så inser jag att jag även glömt pumpen (inte Pontus Johansson). När jag gick och tänkte på hur jag skulle göra med pumpar, hjälmar och cykelbutiker slänger jag igen dörren bakom mig! Dörren ut har alltså inget handtag på utsidan och är automatlåst. Med andra ord UTELÅST! Som tur är har jag mobilen med mig och ringer hem för att få ett nr till en nyckeltjänst som löste det hela på 15 minuter. Puh!
Efter lite solande och frukosterande kastar jag mig upp på cykeln för att bege mig ner till Torreviejas cykelbutiksutbud. Första stoppet blev Inter Bike. Butiken hade mycket cykel och lite tillbehör. Provade någon Limar och någon Methjälm men båda satt kass. Mitt i alltihop kommer, det ganska mycket överviktiga butiksbiträde fram och förklarar snällt på världsämst engelska att "Vij vzill be clååsd, åpn ägain äit fåår" Ok tänker jag och ger mig iväg till butik nr 2. Nr 1 hade ändå inget jag ville ha. Butik nr 2 var också stängt men öppnade igen kl 17:00.

Hoppade Bitterballen och körde på Hamburgaren

Då tog jag Scotten och begav mig iväg för att käka lite. Hittade en ganska mysig krog som låg precis vid havsstranden. Dos chicas och drivs av två Holländska bönor. Gästerna var mest som det brukar vara här nere Britter i åldern 60+. Efter det återstod det ju faktiskt bra mycket tid till att klockan blev 17, så jag begav mig ut på lite sightseeing. Scotten känns fantastiskt skön. Efter Body Fittingen sitter jag verkligen som gjutet på den. Nåväl, sen blev klockan 17 till slut.

Utsikt från den kända piren i Torrevieja (Torrevieja = Gamla fyren, typ)

Butik nr 2 heter då alltså Ciclos Acequion och påminner lite om cykloteket, fast 18 ggr mindre. Köpte då alltså min hjälm och pump och stoppar ner visakortet i dragkedjefickan igen. Nu är det dags att cykla hem.

Inte förrän jag nu var på väg hem insåg jag att huset faktiskt ligger ganska högt upp. Så alla mina rundor kommer att sluta med denna ganska snälla uppförslöpa. Av med träningskläder in i dusch och nu ner för att handla. Men var är mina kort? Var i helvete är mina kort? Letar och letar men dom finns ingenstans. Som tur är tog jag ut pengar när jag skulle äta så jag har lite pengar ute, men vart fan är mina kort. Ja det kan man undra. Min känsla i kroppen är att jag inte tappat dom eftersom att jag faktiskt minns att jag la ner dem i fickan med dragkedja på, så jag lever lite på hoppet att de ligger gömda någonstans.

Nåväl idag är det 400 höjdmeter berg som ska bestigas på en sträcka om ca 2,5 km. Hoppas på asfaltsunderlag.

Här följer lite bilder önskade av Tüsken.