6x3"3"

Med träningsvärk i hela höger axelparti samt högerarm och i vaderna från söndagens badmintonmatch brände jag idag av 6st treminutare. Höll samma watt som sist men ökade istället med en intervall. På fredag blir det sen 7 stycken set innan jag skruvar upp motståndet och kör då återigen 5 stycken set. Sjönk igenom på 5:e intervallen idag men samlade mig och lyckades hålla trycket genom hela sista intervallen. Helt sanslöst jobbigt men det går verkligen om man bara ger sig fan på det. Det gäller bara att bli lite förbannad!

Finns fortfarande torra fläckar att svetta ner

Jag trallar mig nästan igenom första intervallen och får se upp så att mina watt inte skenar iväg. Under andra börjar man fundera på hur det blev så tungt och man kan ana lite svettpärlor. Intervall nummer tre och fyra börjar illamåendet komma och jag får svårt att hålla kadensen samt att wattsiffrorna lätt börjar sjunka. Näst sista intervallen har jag alltid haft svårt för och får verkligen anstränga mig för att inte ge upp. Sista är helt klart jobbigast men jag upplever det ändå lättare att hålla trycket hela vägen. Efter sista är jag så trött, full i syra och tom på syre att det ser ut som att jag jagar myror i styrlindan. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen och kan egentligen inte heller ta vägen någonstans eftersom att benen skakar av utmattning.

I morgon blir det styrka. Hoppas att gymmet är tomt på folk så man slipper knö så förbannat.

En helg borås

I helgen har jag och Madde varit och hälsat på hennes föräldrar i Borås. Lillebror Oscar som pluggar på Chalmers i Göteborg var även med och förgyllde. Det har varit mer mat och dryck än träning men idag fick vi faktiskt till ett badmintonpass. Inte riktigt 3 timmars distans som var tänkt men det blir inte alltid som man tänkt sig. 

I morgon tar vi bussen tillbaka Stockholm igen.

Inget Kaffe!

I måndags var det en sådan där dag där i-landsproblemen hopade sig. Upp med tuppen för att sätta tvättstugan i rotation då vi upptäcker att en av maskinerna är trasig. När dimman sedan gnuggats ur ögonen och det var dags för det obligatoriska svarta guldet så upptäckte jag att det var slut på kaffebönor! Grötkok blev det i alla fall som sedan skulle inmundigas till Nyhetsmorgon. Trodde jag ja... Ingen TV och inget BREDBAND! Så det blev till att streama från mobilens uppkoppling, om man nu kan kalla det stream? Blev mer en pixlig stop motion film av det hela. Sen försökte jag jobba med samma uppkoppling men jag gav upp efter 30 min. Kände att det höll på att etablera sig ett raseriutbrott ala Fukushimakatastrofen mått mätt.

På kvällen körde jag sen ett set med 5st 3-minutare. Trodde alldeles för gott om mig själv och totalsprängde mig efter 2:a intervallen. Att 3 minuter kan ta en sådan jäkla lång tid! Men jag slet på för allt jag var värd och mådde så fruktansvärt dåligt under sista intervallen. Kom knappt av cykeln och skakade i en timma efter passet.

Igår körde jag maxstyrka 4 set, 3 reps. Utfallssteg, marklyft, höftböjarcurls, stepupbräda i smithmaskin, baksidecurls och avslutade sedan med den underbara benpressen. Jag fullkomligt älskar benpress. Tangerade mina toppvärden så där har jag inte tappat något direkt om man jämför med konditionen.

Nu sitter jag på tåget för i helgen ska vi till Borås och hälsa på Maddes familj och på fredag blir det arbetsintervju. Det blir spännande. 

Fyror

Började sensommaren med att köra kom-igång-träning vilket innebar mycket löpning. Slät löpning, kuperad löpning, backintervaller, ja en jäkla massa löpning helt enkelt. Jag som tycker att löpning är så sjukt tråkigt men det ska tydligen vara bra på något sätt? Sen blev jag lite snörvlig och sjuk, IGEN!, så det var bara att ta det lugnt.

Nu har jag kört en vecka efter uppehållet och det är skrämmande vad fort man tappar form. Har hunnit med att köra 3st pass med fyror och har ökat mina watt med ca 7% sen jag körde igång. Dock saknas ca 30% från toppform.

Knappt ansträngd 3:58 in i sista fyran.

Igår körde jag ett styrkepass och det kändes som att man tappat betydligt mindre i styrka än vad jag har gjort i kondition. Trots stel och ömmande träningsvärk idag så kändes det ändå bra. Kände att det fanns en del kvar att plocka fram men jag ville heller inte lyfta sönder mig. Jag har ju ganska lätt för att bli för het så att säga.

Efter träningen var jag och Madde ute med Bengt och Maria och käkade lite grekiskt i Vasastan vid S:t Eriksplan. Vi skulle egentligen ha gått till Peppar men där var det så tokfullt att vi fick göra en snabb omplanering.

Imorgon ska vi kolla på Dual slalom i hammarbybacken men nu blir det lugnt resten av dagen

Mors mors

Första passet... Igen

Lagom efter att jag blivit frisk efter långvarigt infektion-ont i halsen-snor i huvudet-feber i stjärten så lyckas jag stå precis på fel ställe vid fel tillfälle.

På morgonen gick jag upp och bejakade Billingeracet med min gamle vän Johan ifrån min hemstad Tibro. Syskonen Pär och Anna-Karin Jiveby slöt senare upp och det blev en mycket trevlig förmiddag i skogarna runt Billingen.

Efter det skulle jag hjälpa min bror att montera en hakiställning (byggställning). Efter att ha byggt klart kortsidan av huset var det dags för långsidan. Vi var i stort sett klara med att få det undre lagret i våg då vi ska ställa in den näst sista spiran och någon har glömt att säkra längdbalken som naturligtvis hakade ur när vi höjde bottenskruven och föll fritt och ljudlöst rakt i huvudet på mig ca 4cm ovanför öret. BOOM sa det och spiran slog mig till marken där jag somnade in några sekunder.

Så igår hade jag en helt symptomfri dag från hjärnskakning och cyklade därmed till jobbet idag. Otroligt klen och dålig men det var ändå skönt att få cykla igen. Nu får vi se hur lång tid det tar innan nästa fanskap drabbar mig.

Stefan Dahl efter Billingeracet 2013

Utpumpad

Inget 2013

Idag beslutade jag mig för att ställa in tävlingsåret 2013. Anledningen är att jag varit sjuk till och från sedan slutet av februari och har heller inte haft ett riktigt träningspass sedan dess. Jag håller i nuläget på att hosta, harkla och frusta ur mig det sista neongröna onda från en luftrörskatarr och känner mig bara mer och mer stressad för varje dag jag inte kan träna.

Därmed för att få ordning på allting och börja om från början planerar jag inte att köra någonting förrän säsongen 2014 igen. Känns jättetrist efter att ha plöjt ner tusenlappar och träningstimmar i cyklingen med alla förväntningar inför säsongen men just nu känns det som det enda rätta.

Reg-skylt, Besiktning och Hjälmtvång

Efter att ha varit sjuk till och från i ca två månader var det idag äntligen dags att kroppsmåla sig i lycra, pumpa crossen och reka vägen till jobbet. Jag blev förundrad över att under det år jag varit borta från Stockholm verkar det som folk cyklar värre nu än vad de gjort tidigare. Cyklar mot rött (med barn i barnstol i värsta fall), befinner sig på fel sida vägen, pratar i mobiltelefon mm gånger 100. Visst ibland så kanske man gör någon miss och innerstadens cykelbanor är under all kritik men jag ser ju i alla fall om det är rött eller grönt ljus!

Vad är det som gör att när folk sitter i en bil så tvärnitar man för rött men på cykeln kan man snajda förbi lite snyggt? Jag funderade lite för mig själv och kom fram till att det kan vara så att i bilen är det mycket svårare att vara anonym men på cykeln däremot är det i stort sett omöjligt att få tag i någon om du inte just gör det... Tar tag i någon. Borde inte alla cyklar som ska framföras i trafik egentligen ha reg-skylt? Hur man ska genomföra detta rent praktiskt vet jag inte men det borde ändå vara så. Det borde även vara lag på att man ska besikta sin cykel så att den är trafikgodkänd. Jag jobbar som cykelmekaniker och får in cyklar där bromsbelägg är helt utslitna, styren som sitter löst eller i värsta fall där hjul inte sitter fast.

Är detta vad som behövs?

Det borde även vara hjälmtvång. Inte ens Moped klass II får framföras utan hjälm och där är maxhastigheten 25 km/h. På väg till mitt arbete idag så översteg jag till och med maxhastigheten för moped klass I (45km/h). Men det var ju helt ofarligt eftersom jag befann mig på en cykel så min hjälm jag hade då var ju helt onödig. Däremot tänk om jag hade suttit på en moped!

Nu sitter jag här i min präktighet och sammanfattar mina tankar högt för er att läsa men jag tycker faktiskt detta är viktiga frågor. Jag förstår att bilister blir förbannade när till och med jag blir förbannad som medcyklist. All denna bilistilska (är det ens ett ord?) gånger alla timmar i bil i innerstaden så är det inte så konstigt att cyklister som befinner sig tränandes på motorvägen får smaka på hämndens kraschande pris. Oftast är det ju just de cyklisterna som faktiskt besitter cykelvett och sköter sig i trafiken som blir drabbade. Inte allt för sällan får man höra om prejjade klungor som är ute och tränar där det blir ganska omfattande olyckor med skadade cyklister och cyklar för 10-tusantals kronor som blir totalförstörda. Samtidigt som innerstadscyklisten passerar ytterligare ett rödljus tävlandes mot hans pendlarrival och skapar en droppe hat till till den redan överfyllda bägaren. Lösningen tror jag inte är att göra innerstaden bilfri, vilket iofs vore skönt, utan att vi cyklister lär oss att följa de trafikregler som faktiskt finns!