Då var det dags igen! Stämbanden har nog blivit heltäckta i polyper och nu finns det nog ingen annan utväg än att genomgå den där jäkla operation... IGEN! Det hela började en midsommar för ett gäng antal år sedan med en heshet som aldrig gick över. I början gillade jag det, det lät lite sådär sexigt, men efter ju längre tiden gick ju sämre blev jag. Tillslut blev jag så dålig att det tog bort styrkan i rösten och jag inte kunde få fram ljud tidigt på morgonen innan jag hostat upp matskedsvis med slem och kroppen vaknat till liv. Sen kunde jag göra mig hörd men inte mycket mer. Oftast genom kortare meningar på 3-4 ord. Ju längre meningen var ju mer försvann rösten för varje ord som jag sa vilket gör att man blir tystare och tystare och tystare. Till slut sökte jag läkarhjälp och fick en tid för operation.
Jag opererades och fick därmed vara tyst i två veckor för att inte reta såret i halsen. När jag tog de första tonerna ljöd min gamla vanliga klara röst igen. Inte det minsta hes! Oh yes, tänkte jag och ett välbefinnande spred sig i kroppen... Min röst var tillbaka. Efter två-tre veckor kom det ett brev från Landstinget. Provet vi har tagit visar inga symptom på elakartad tumör och operationstid är inbokad. Min första operation var alltså ingen operation... Typiskt. Tiden gick och i väntan på operation växte sig polyperna starka igen och rösten försämrades ganska raskt. Sen var det då dags för den riktiga operationen och därmed vara tyst i ytterligare två veckor.
Jag blev helt återställd efter operationen men något hesare faktiskt än den röst jag hade efter provtagningen. Sedan efter något år började rösten bli ännu hesare och till slut växte polyperna ut igen. Samma visa igen... Vårdcentralen med en lång kamera som förs in i näsan för att kolla i halsen, få remiss för provtagning, provtagningsoperation, två veckors tystnad, brev från landstinget - ingen cancer, vänta på operation, opereras och sen vara tyst i ytterligare två veckor. Sen upprepade sig detta ytterligare en gång och nu är jag där igen dryga två år från förra operationen.
Idag skulle jag gått på stan och handlat julklappar men det var lönlöst. Egentligen så är det så löjligt men jag skäms så när jag försöker att prata med folk och tycker att det är så fruktansvärt jobbigt att stå där och spänna halsen full i ådror medan jag knappt får fram ett ljud. Alltid är det då någon som ska skoja till det hela lite med. -"Hård kväll igår elle? *blink* *blink* *skratt* *skratt*", -"Du borde kanske gå till Apoteket!" osv. Allt jag kan svara med är ett leende och ett väsande skratt sneglandes frånvarande ner i min plånbok. Så idag gav jag upp det allt det där och tog en lunchbio istället.
Ikväll ska vi packa för att åka ner till Borås över helgen. Jag sitter här tyst i lägenheten och nickar eller skakar på huvudet när Madde försöker prata med mig. Jag vilar rösten. Vore ju kul om man kunde få fram några ord nu när man ska träffa massa familj i helgen. Annars får man väl sitta där tyst och le.
Postar en länk om ni vill läsa mer om polyper på stambanden. karolinska.se Stämbandsknottror och polyp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar